Efter tolv år finns fortfarande osäkerheter kring hur bestämmelsen om näringspenningtvätt ska användas i praktiken, enligt en ny studie från Brå. Dessutom visar studien att tillämpningen i hälften av fallen inte används som det var tänkt.
Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har i en ny studie undersökt hur bestämmelsen om näringspenningtvätt ”används i linje med lagstiftarens intentioner” genom att gå igenom förundersökningar och domar och intervjua personer som arbetar inom rättsväsendet.
Lagen trädde i kraft för tolv år sedan och studien visar att de som tillämpar bestämmelsen i praktiken fortfarande upplever en osäkerhet kring hur de juridiska begreppen ska förstås.
”Det får ses som mindre lyckat att osäkerhet fortfarande råder när bestämmelsen varit i kraft i tolv år”, säger Dennis Martinsson, utredare på Brå, i ett pressmeddelande.
Studien visar också att tillämpningen av bestämmelsen ”fungerar väl” när det kommer till grov näringspenningtvätt – men också ett annat problem. Tanken med bestämmelsen var att komma åt brott inom företag. Hälften av förundersökningarna i studien gäller emellertid inte brott i företag och bara en tiondel av de som misstänkts för näringspenningbrott äger eller driver ett företag, enligt Brå.
”I stället är det väldigt vanligt att bestämmelsen träffar personer som påträffas med kontanter som polis och åklagare misstänker kan härröra från brott, till exempel narkotikabrott, och det var inte riktigt tanken”, säger Dennis Martinsson.
Dessa brott är svåra att bevisa och de ”kontantfall” som leder till åtal för ringa brott leder i 40 procent av fallen till en friande dom, enligt Brå.
