En intagen på fängelset Salberga JO-anmälde anstalten efter att besöks- och telefontillståndet för hans barn hade återkallats.
Mannen uppgav i anmälan att han är dömd till livstids fängelse och att han kommer att utvisas med förbud att återvända till Sverige när straffet avtjänats. Han har hittills verkställt sitt straff på flera olika anstalter och har under nio år haft besöks- och telefontillstånd för sina fyra barn.
När han kom till Salberga ska tillstånden dock ha återkallats med motiveringen att han har dödat barnens mamma. Han skriver också att anstalten ska ha avslagit hans begäran om att få inneha inspelningar av barnens röster och dessutom ska hans ”lufthålspermissioner” ha dragits in.
Kriminalvården uppger i ett yttrande till JO att frågan om besökstillstånd för den intagnes barn kom upp vid förflyttningen till Salberga. Bland annat uppmärksammades att vissa av barnen blivit myndiga under tiden mannen varit intagen på fängelset, men att något samtycke inte hade inhämtats från dem.
Kriminalvården beslutade att gå igenom all dokumentation i fallet och av denna framgick att den intagne varit våldsam mot barnen och mot deras mamma under en lång tid.
År 2002 dömdes den intagne till fängelse i två år och sex månader för misshandel, olaga frihetsberövande vid två tillfällen, grov fridskränkning vid minst tio tillfällen, grov kvinnofridskränkning vid minst tio tillfällen, olaga hot och grov skadegörelse.
I samband med att den intagne sedan frigavs omhändertogs barnen enligt lagen om vård av unga, LVU.
I januari 2004 mördade den intagne sin före detta hustru efter att hon anmält honom för misshandel och flyttat till sin svägerska. Han misshandlade också svägerskan svårt och dömdes sedan till livstids fängelse.
I samråd med den nya fosterfamiljen beviljades besökstillstånd för barnen tillsammans med fosterföräldrarna. Enligt Kriminalvården inhämtades inget yttrande från socialtjänsten i samband med det, trots att socialtjänsten varit inkopplad under tiden den intagne varit våldsam mot barnen och deras mamma.
På grund av detta beslutade anstalten att utreda förutsättningarna för att besökstillstånden skulle gälla även i fortsättningen. Kriminalvården samrådde med socialtjänsten om det yngsta barnet som ännu var under 18 år och samtalade med de äldre barnen.
Den information som framkom vid utredningen sammantaget med en riskbedömning som gjorts angående mannen gjorde att anstalten beslutade att återkalla besökstillstånden, eftersom besök bedömdes kunna vara till skada för barnen. Denna risk bedömdes inte heller kunna avhjälpas genom att besöken kontrollerades.
Enligt Kriminalvården har den intagne inte begärt omprövning av besluten.
Chefs-JO Elisabeth Fura uppger att utgångspunkten för tidigare beviljade besökstillstånd är att dessa per automatik fortsätter att gälla vid förflyttning till en anstalt i samma säkerhetsklass, vilket var fallet. Samtidigt menar JO att det inte finns något hinder mot att en anstalt genomför en förnyad utredning för att kunna bedöma om tillståndet ska bestå eller återkallas efter en individuell bedömning.
Anstalten har, enligt JO, i beslutet beträffande det barn som ännu är under 18 år redogjort för vad som framkommit i kontakten med socialtjänsten. Men när de gäller de andra barnen har Kriminalvården inte redogjort för vilken information som framkommit vid den nya utredningen.
Det betyder att anstalten inte fullt ut har angett skälen för besluten att besökstillstånden bör återkallas: På grund av det riktar JO kritik mot anstalten.
Generellt menar JO att ett gynnande beslut i princip inte kan återkallas eller ändras till nackdel för en enskild om det inte har inträffat nya omständigheter.
I vissa situationer finns dock möjlighet att ändra ett beslut genom en omvärdering av det ursprungliga beslutsunderlaget. Vid bedömningen av om det är möjligt måste enligt chefs-JO hänsyn tas till den tid som förflutit från det att beslutet meddelades.
Hon skriver:
”Möjligheten till omvärdering minskar i takt med tiden som går. Om den enskilde dessutom inrättar sig efter beslutet, och exempelvis ansöker och tar emot anstaltsbesök, minskar möjligheten till omvärdering ytterligare. Under sådana förhållanden är det, enligt min uppfattning, som regel nödvändigt att det har tillkommit något förhållande – som gör att det ursprungliga beslutet kan ifrågasättas – för att beslutet ska kunna ändras. Det kan exempelvis röra sig om uppgifter om att barnen far illa av besöken.”
Foto: KU
