Berättade om misstänkta krigsbrott i asylutredning – frias i tingsrätten

En afghansk man frias från åtalet om påstådda krigsförbrytelser i Afghanistan 2015.
Enligt tingsrätten är de uppgifter som mannen lämnat under en asylutredning inte tillräckliga för att slå fast att han agerat på det sätt som han uppgett under utredningen.

Enligt gärningsbeskrivningen påstods mannen, någon gång under hösten 2015, ha tillfångatagit i vart fall elva skyddade civilpersoner. Detta i egenskap av medlem i en väpnad milis. Han påstods också ha fört de tillfångatagna personerna till olika platser i landet. ”Allt för att genom att hålla dem som gisslan tvinga fram en fång- eller gisslanutväxling av andra civilpersoner med en väpnad motstående talibangrupp”.

I syfte att styrka åtalet åberopade åklagaren bland annat den asylutredning som gjordes i samband med att den åtalade mannen kom till Sverige under 2017. Enligt åklagaren uppfattas den berättelse mannen då lämnade som både självupplevd och trovärdig. En uppfattning som även fick stöd av Migrationsverkets handläggare som genomförde utredningen.

Var tyst under rättegången

Den åtalade mannen, som inte lämnat några uppgifter i sak under rättegången, nekade till brott och nekade även till att den påstådda gärningen skulle ingått som ett led i eller på annat sätt stått i samband med den väpnade konflikten. Han förnekade även att gärningen riktats mot skyddade civilpersoner eller att den skulle ha innefattat ett gisslantagande.

Hans försvarare anförde att det vid tidpunkten för den nu aktuella asylutredningen krävdes individuella skyddsskäl för vuxna män från Afghanistan. Enbart omständigheten att han är hazar, att det pågick en inre väpnad konflikt eller att det förekommit konfrontationer med talibaner på hemorten räckte inte för att få skydd i Sverige.

Mannens försvarare framhöll att hans klient visserligen erinrats om att han lämnade sina uppgifter under straffansvar enligt utlänningslagen under asylutredningen, men han hade inte informerats om att uppgifterna kunde leta till åtal för annan brottslighet. Försvararen pekade också på att tolken som satt med vid samtalen inte varit auktoriserad och dessutom talat farsi medan klientens språk var dari.

Uppmärksammat i media

Göteborgs tingsrätt konstaterar i domen att beviskravet i brottmål är högre än i asylprocessen. Dessutom har tingsrätten, till skillnad från Migrationsverket, inte haft tillgång till någon muntlig utsaga – vilket typiskt sätt är bättre än det underlag domstolen haft tillgång till.

Tingsrätten konstaterar vidare att det faktum att det förekommit omfattande medierapportering om gisslanhändelsen inte ger något ”nämnvärt stöd” för att den åtalade mannen skulle ha deltagit i gisslantagandet.
”Tvärtom skulle den omständigheten att berättelsen är allmänt känd kunna erbjuda en alternativ förklaring till hur (mannen) detaljerat har kunnat berätta om händelsen under sin asylutredning, trots att han inte själv varit med om den”, skriver tingsrätten i domen.

Tingsrätten anser vidare att mannens tystnad under rättegången inte har något nämnvärt bevisvärde. Försvaret har i denna del pekat på att han riskerar att i vart fall utvisas om han lämnar uppgifter som förändrar hans berättelse under den handläggning som just nu pågår avseende ett nytt tillfälligt uppehållstillstånd.

Frias från åtalet

Vid en sammantagen bedömning anser tingsrätten att åklagaren inte lyckats styrka att mannen agerat på det sätt han uppgett under asylutredningen. Redan detta innebär att åtalet ska ogillas.

Tingsrätten anser inte heller att åklagaren lyckats styrka att agerandet varit ett led i eller stått i samband med en väpnad konflikt – inte ens om domstolen godtagit de uppgifter som mannen lämnat inför Migrationsverket som full bevisning för åklagarens påstående om hur han hade agerat.

Mannen frikänns därför från åtalet om krigsförbrytelse.