En 23-årig kvinna döms för åtta penningtvättsbrott för att ha upplåtit sitt bankkonto för bil- och motorcykelbedrägerier. Hovrätten nekar dock de drabbade skadestånd av kvinnan eftersom deras möjligheter att få tillbaka sina pengar inte har försämrats genom de brott som kvinnan gjort sig skyldig till.
Vid Lunds tingsrätt var det utrett att åtta personer hade utsatts för bedrägeri samt att pengar från bedrägeriet hade överförts till den 23-åriga kvinnan.
Enligt åtalet hade kvinnan upplåtit sitt konto vid flera tillfällen till någon för att till konto ta emot överföringar på flera tusen kronor från målsägandena. Överföringarna hade avsett förskottsbetalning, i vissa fall för en utannonserad bil och i andra fall en utannonserad motorcykel.
Frågan för tingsrätten var om kvinnan känt till – eller vart fall varit likgiltig inför – att pengarna kom från brott eller brottslig verksamhet.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Pengarna kom från brottslig verksamhet
Flera av de bedrägeridrabbade personerna uppgav att de hade pratat med en person som de uppfattat vara 23-åringen samt att de tagit kontakt med kvinnan genom att ringa olika telefonnummer, varpå de hade blockerats. Samtidigt hade 23-åringen inte vidtagit någon åtgärd när dessa personer tog kontakt och påstod att de överfört pengar till henne.
Vid en sammantagen bedömning fann rätten att 23-åringen insett att pengarna kom från brottslig verksamhet. Kvinnans uppgifter förtog inte åklagarens bevisning vilket medförde att åtalen mot henne var styrkta.
Dömdes i tingsrätten
23-åringen dömdes för åtta fall av penningtvättbrott till villkorlig dom och 60 dagsböter á 50 kronor. Med undantag för en person bifölls även samtliga skadeståndsanspråk. Kvinnan skulle därför betala sammanlagt 32 000 kronor plus ränta till de drabbade.
Hovrätten över Skåne och Blekinge ansluter inledningsvis till tingsrättens bedömning av skuldfrågan samt att påföljden ska bestämmas till villkorlig dom och dagsböter.
Skadeståndet
Vad gäller de bedrägeriutsattas skadeståndsanspråk gör hovrätten kommer emellertid domstolen till en annan slutsats.
”Skadeståndsansvaret vid penningtvättbrott har knutits till att gärningspersonen genom sitt agerande påtagligt minskar möjligheterna för den brottsutsatte att få sin skada reparerad”, skriver rätten. Gärningspersonen svarar i sådant fall ”för de ekonomiska verkningarna av förbrottet.”
Det innebär att det krävs att målsägandenas möjlighet att återfå pengarna påtagligt har minskat genom 23-åringens agerande, för att skadeståndsansvar ska uppstå.
Hovrätten konstaterar att 23-åringen inte har åtalats för att efter sitt mottagande ha fört dem vidare till andras konton eller för att på något annat sätt ha disponerat över dem. Möjligheterna för de drabbade att få tillbaka sina pengar har därmed inte försämrats genom de brott som kvinnan nu döms för.
Mot den bakgrunden ogillar därför hovrätten samtliga målsägandens skadeståndsyrkanden. (Blendow Lexnova)
