I samband med att åklagare 2014 väckte åtal vid Göteborgs tingsrätt för en rad det misstänkta bedrägeriet uppkom frågan om vem som hade bättre rätt till klockan, som är värd cirka 95 000 kronor
Åklagaren hävdade för 35-åringens räkning att pantbanken inte var i god tro vid förvärvet av klockan.
Pantbanken menade, å sin sida, att den visst måste anses ha varit i god tro. Den tilltalade hade tagit med sig klockan, asken och legitimation vid pantsättningen.
Krävs kontrollåtgärd
Tingsrätten skrev i sina domskäl att en klocka är sådan stöldbegärlig egendom som förutsatte kontrollåtgärder för att pantbanken ska ha varit i god tro. Tingsrätten kom fram till att några sådana kontrollåtgärder inte hade vidtagits och att 35-åringen på den grunden hade bättre rätt till klockan.
Den tilltalade dömdes för bedrägeriet och den ursprungliga ägaren skulle också få tillbaka sin klocka.
Pantbanken överklagade domen till Hovrätten för Västra Sverige i den delen som avsåg bättre rätt till klockan.
Ingen anledning fatta misstankar
Hovrätten slår nu fast att klockan visserligen får anses vara värdefull men för den sakens skull inte skiljer sig från annan egendom som en pantbank normalt hanterar. Pantbanken kände dessutom till den tilltalade sedan flera år och hade inte tidigare haft någon särskild anledning att misstänka honom.
Att varken kvitto eller originalförpackning fanns är inte tillräckligt för att pantbanken borde ha fattat misstankar, enligt hovrätten.
Sammantaget kommer därför hovrätten fram till att pantbanken inte borde ha misstänkt att den dömde mannen saknade rätt att förfoga över klockan. Pantbanken har därför varit i god tro vid förvärvet och har bättre rätt till klockan än den ursprunglige ägaren – som dessutom döms att betala pantbankens rättegångskostnader på 75 000 kronor.
Axel Waltré
Foto: Fredrik Sandberg/TT
