Svea hovrätt har avkunnat dom i en infekterad strid som har blossat upp mellan delägarna på revisionsfirman BDO och en tidigare partner.
Delägarna har miljonkrav på den tidigare partnern, vilket en skiljedom slog ned på. Delägarna pekade på handläggningsfel och klagade på skiljedomen.
Svea hovrätt håller med den avhoppande revisorn om att inget fel begåtts av skiljemannen och att domen därmed står fast.
Revisorn avslutade sin anställning vid BDO i april 2018 och tog anställning i Baker Tilly-koncernen. Delägarna i BDO, 51 stycken, menar att revisorn har tagit med sig uppdrag för kunder hos BDO till Baker Tilly som är en konkurrent till revisionsfirman. Delägarna tog tvisten till en skiljedomstol som dock kom fram till att delägarna inte hade styrkt vilken ersättning som den avhoppande revisorn skulle betala.
BDO-delägarna vände sig till Svea hovrätt och menade att det skett ett klandervärt handläggningsfel i skiljedomstolen. Nu har Svea hovrätt sagt sitt.
I skiljedomstolen menade delägarna att revisorn är skyldig att erlägga ersättning enligt Kundklausulen i Salary Partner-Avtalet.
Vad händer med lönetransparensdirektivet?
Den 7 juni 2026 ska lönetransparensdirektivet vara genomfört i EU:s medlemsländer, men Sverige försöker skjuta fram datumet och omförhandla direktivet. Vad beror detta på, och går det ens att göra ? Tommy Iseskog redogör dels för regelverket, dels för förslagen i den redan presenterade lagrådsremissen – gällande exempelvis information om ingångslön, lönekriterier och lönekartläggning, respektive skärpta sanktionsregler samt förbud mot att fråga arbetssökande om lön hos tidigare arbetsgivare.
Krav på drygt 2 miljoner kronor
Det krav som delägarna i BDO riktade mot revisorn i skiljetvisten uppgick till 2 137 086 kronor, alternativt det lägre belopp som skiljemannen skulle komma fram till, jämte ränta. Delägarna i BDO yrkade även att revisorn dels skulle ersätta delägarna för kostnader i skiljemålet jämte ränta, dels slutligt stå för ersättningarna till skiljemannen och skiljedomsinstitutet.
Revisorn arbetade på BDO under en elvaårsperiod och enligt BDO-delägarna har man tillämpat en försiktighetsprincip vid sin beräkning av kravet i skiljetvisten. Beräkningsunderlaget för delägarna i BDO:s beräkning utgjordes därför av fakturerade arvoden under räkenskapsåren 2016/2017 och 2017/2018.
Revisorn å sin sida anser att han inte var bunden vid kundklausulen eftersom den var oskälig och att ersättningbesloppet var felaktigt, särskilt med tanke på beräkningsperioden.
”Fick inte möjlighet att bemöta ny invändning”
BDO-delägarna uppgav i Svea hovrätt att revisorn under skiljedomsprocessen kom med en invändning under den absoluta slutfasen av sin plädering för första gången i skiljeförfarandet. Han invände att den tidsperiod som BDO-delägarna beräknat inte överensstämde med ersättningsklausulen.
Beräkningen skulle enligt revisorn bestå av genomsnittligt upparbetade arvoden under de två tolvmånadersperioder som närmast föregått utträdet, men BDO-delägarnas beräkning bestod av fakturerade arvoden under de två närmast följande räkenskapsåren.
BDO-delägarna uppger att de inte hade möjlighet att i stunden bemöta den nya invändningen i direkt replik eftersom den framfördes i de avslutande meningarna i revisorns plädering.
Delägarna i BDO inkom snarast möjligt med ett bemötande i frågan, vilket var i skrift dagen efter slutförhandlingen.
Avslutningsvis meddelade skiljemannen att det saknades skäl att avvisa invändningen samt att det inte förelåg tillräckliga skäl att återuppta handläggningen.
”Delägarna var vållande till påstått handläggnigsfel”
BDO-delägarna menar att skiljemannen har begått handläggningsfel genom att inte låta dem inkomma med ett bemötande eller ytterligare bevisning trots att handläggningen inte formellt avslutats. BDO-delägarna anser att det förelåg synnerliga skäl för att återuppta handläggningen.
Revisorn anser dock att delägarna har fått möjlighet att i skälig omfattning utföra sin talan och menar att om något handläggningsfel skulle ha förekommit har det inte inverkat på utgången. Vidare har revisorn uppgett att delägarna även har varit vållande till de påstådda handläggningsfelen. Han menar att de påstådda felen har uppkommit till följd av delägarnas passivitet vid slutförhandlingen eftersom de kunde ha begärt att senare få återkomma med ett yttrande avseende den påstådda nya invändningen, men det gjorde de inte.
Hovrätten skriver i domen att ingen av de personer som hörts i målet har berättat att skiljemannen uttryckligen sa att han förklarade handläggningen avslutad. Även det som framgår av skiljemannens beslut den 30 september 2019 ger stöd för att han inte gjorde något sådant uttalande.
Enligt hovrätten kan det dock inte anses följa något krav på att skiljemannen uttryckligen måste förklara handläggningen avslutad för att så ska vara fallet. Hovrätten anser att utgångspunkten när en slutförhandling har hållits är att handläggningen därefter ska vara avslutad. Vidare uppger hovbrätten att det avgörande ur ett rättssäkerhetsperspektiv är att det tydlig ska stå klart för parterna att handläggningen är avslutad.
Kostnadsräkningarna skickades in – skiljeförfarandet avslutat
”Parterna hade framställt sina respektive kostnadsanspråk och i samband med att slutförhandlingen avslutades förklarade skiljemannen också för parterna att det som nu återstod var att han skulle meddela en skiljedom. Mot den anförda bakgrunden finner hovrätten att handläggningen av skiljeförfarandet hade förklarats avslutad”, skriver domstolen.
Hovrätten hänvisar till skiljedomen där det framgår att skiljemannen ogillade delägarnas talan eftersom de inte hade förmått visa vilken ersättning som revisorn skulle betala. Skiljemannen framhöll att det ankom på delägarna att styrka sina anspråk. Skiljemannen angav vidare att de tidsperioder som delägarnas beräkning avsåg, i enlighet med vad revisorn pläderingsvis framhållit, inte överensstämde med de tidsperioder som skulle bedömas enligt ersättningsklausulen samt att det grundmaterial som uppgifterna i den uppställda beräkningen hämtats från inte fanns tillgängligt i målet.
Enligt skiljemannen var det därför inte möjligt att utifrån den utredning som presenteras i målet fastställa något exakt belopp som revisorn skulle betala. Skiljemannen ansåg vidare att det inte fanns förutsättningar att tillämpa någon regel om bevislättnad.
Argumentation – ej grund för bestridandet
Hovrätten uppger att det framgår att skiljemannen vid sin prövning har behandlat det som revisorn anfört i sitt slutanförande som argumentation kring den utredning som delägarna presenterat till stöd för ersättningsbeloppets storlek. Skiljemannen har alltså inte bedömt det som revisorn anfört angående tidsperioderna för beräkningen av ersättningen som omständigheter till grund för bestridandet.
Hovrätten anser därför inte att skiljemannens beslut har utgjort något handläggningsfel.
”Enligt hovrättens bedömning innebär skiljemannens handläggning nämligen inte att delägarna fråntagits rätten att i skälig omfattning utföra sin talan. Skiljemannen kan inte heller anses ha brustit i sin materiella processledning på sådant sätt att det föreligger ett klanderbart handläggningsfel”.
Delägarna ska ersätta revisorns rättegångskostnad om 400 000 kronor.
