Det var då fem stridsbåtar formerade sig i kolonn på norra Kanholmsfjärden i Stockholms skärgård för att gå in i farleden mellan Kanholmarna som olyckan inträffade. På grund av en så kallad släppa svallmanöver utförd av tätbåten minskade denna båts fart hastigt varvid den efterföljande kolliderade med denna. I kollisionen skadades två värnpliktiga så svårt att de avled.
I domstolarnas utredning framkommer att en båt av den aktuella sorten under normala förhållanden ska kunna stoppas på två till tre båtlängder, och förarna har utbildas i den så kallade kraschstoppfunktionen; att alltid ha en hand på ratten och en på de så kallade skopreglagen. Förarna har även mycket god simultankapacitet och färdighet i att framföra stridsbåtar i högfartsnavigering.
Vid denna bedömning finner hovrätten inte heller visat att ett avstånd mellan båtarna på cirka 100 meter eller mer vid ingången i farleden varit alltför kort. Varken trafikförhållandena på farleden eller väderleksförhållandena var sådana att båtarna borde ha gått fram i en betydligt lägre fart.
Trots detta finner hovrätten att mannen har brustit i sin plikt att, i förhållande till den höga farten, själv eller med biträde av annan besättningsmedlem hålla noggrann utkik föröver mot båt 867. Därvid har han som båtchef även brustit i gott sjömanskap till förekommande av sjöolycka med följd att han inte genom en ändrad färdriktning eller annan manöver kunnat i tid hålla undan för båt 867.
Dessa omständigheter sammantaget med att det spelades musik i styrhytten på båt 929 indikerar starkt att mannen efter det att kolonnen gått in i farleden inte iakttagit den skärpta koncentration och uppmärksamhet på båt 867 som förhållandena krävt.
Som tingsrätten anfört har mannen också av oaktsamhet vållat de två unga männens död. Vid nu gjorda bedömningar kan mannen inte undgå ansvar för vårdslöshet i sjötrafik och vållande till annans död. Skäl föreligger inte att i fråga om påföljd frångå vad tingsrätten bestämt. Tingsrättens domslut ska alltså fastställas.
Mannen är tidigare ostraffad. Påföljden kan bestämmas till villkorlig dom i förening med ett bötesstraff; 50 dagsböter å 30 kronor.
Lika med tingsrätten finner hovrätten att chefen för Vaxholms Amfibieregemente (Amf 1), haft det övergripande ansvaret för en god arbetsmiljö inom regementets stridsbåtsverksamhet. Eftersom det vid tiden för olyckan inte fanns några tecken på att ytterligare säkerhetshöjande åtgärder behövde vidtas utöver de åtgärder som vidtagits av den särskilda arbetsgruppen inom Högkvarteret. Chefen måste även ha haft fog för att anta att stridsbåtschefema, med det särskilda befälhavaransvar som de hade, fullgjorde sina uppgifter i enlighet med vad gott sjömanskap krävde. Åtalet för arbetsmiljöbrott ogillas därför och tingsrättens domslut fastställas.
