Socialnämnden ansåg att barnen utsatte sin hälsa och utveckling för påtaglig risk att skadas genom annat ”socialt nedbrytande beteende”, och beslutade därför att de skulle skrivas in på behandlingshemmet efter rymningen från familjehemmet.
Det är ovanligt att barn som inte nått upp till tonåren bereds vård enligt detta lagrum; 3 § LVU. Ett beslut om omedelbart omhändertagande ska dessutom underställas länsrätten senast inom en vecka från den dag då beslutet fattades – så gjordes alltså inte i detta fall.
Befattningshavare i nämnden och dess förvaltning synes ha utgått från att besluten stått i överensstämmelse med lagstiftningen. Det uppkommer däremot fråga om någon har varit oaktsam på sådant sätt att straffrättsligt ansvar måste utkrävas.
Den person som hade huvudansvaret för handläggningen av de ifrågavarande ärendena vid nämndens förvaltning var enhetschef för individ- och familjeomsorgen med flerårig erfarenhet av ärendehandläggning inom socialtjänsten.
– Det är därför anmärkningsvärt att hon, när det blev aktuellt att placera barnen vid en låsbar enhet inom ett särskilt ungdomshem, inte såg till att ordföranden beslutade om omedelbart omhändertagande av barnen med stöd av 3 och 6 §§ LVU, skriver JO Kerstin André i sitt beslut.
Barnen rymde från familjehemmet, och återfanns under en helg mitt under en semesterperiod. Det har även framgått att den uppkomna situationen var tämligen svårhanterlig och krävde stora arbetsinsatser från tjänstemännen vid förvaltningen för att åstadkomma en lösning.
– Även om det finns anledning att rikta allvarlig kritik mot chefen dör individ- och familjeomsorgen anser jag att omständigheterna i det aktuella fallet var så speciella att hennes agerande inte bör anses innefatta en sådan klandervärd oaktsamhet som måste föranleda straffrättsligt ansvar.
Barnen har de facto varit utsatta för ett olaga frihetsberövande. Genom att socialnämnden underlät att fatta omhändertagandebeslut enligt 3 och 6 §§ LVU har saken inte heller inledningsvis kommit att prövas av länsrätt i enlighet med 7 § LVU, vilket inneburit att en grundläggande regel till skydd för den enskildes rättssäkerhet har åsidosatts.
– Även om jag inte har funnit skäl att väcka åtal mot någon av befattningshavarna för tjänstefel vill jag understryka att det finns anledning att se mycket allvarligt på det inträffade, skriver Kerstin André.
På grund av de rättsverkningar som är knutna till ett beslut om omedelbart omhändertagande bör det av beslutet framgå om detta grundar sig på omständigheter som anges i 2 § och/eller 3 § LVU.
– Det kan enligt min mening diskuteras om inte bestämmelsen i 6 § LVU borde förtydligas i detta avseende. Under alla förhållanden anser jag att det finns ett behov av råd till kommunerna om hur ett beslut om omedelbart omhändertagande bör utformas såvitt här är i fråga, skriver JO.
Med den mycket allvarliga kritik mot socialnämnden som innefattas i det ovan anförda avslutas ärendet.
