Eva Ryrstedt har nyligen avslutat projektet ”Barnets bästa eller föräldrarnas – en studie av beslutsmodeller rörande vårdnad/boende/umgänge”.
– Då föräldrarna inte kan bortse från den egna konflikten är det lätt hänt att barnet blir ett redskap i konflikten dem emellan. Det är då givet att barnets bästa inte får något större utrymme utan att ledordet istället blir rättvisa mellan föräldrarna, säger Eva Ryrstedt.
Vid en vårdnadstvist befinner sig föräldrarna i en situation som är fylld av känslor där det är svårt att bortse från de egna känslorna för att fokusera på barnet utan att göra överföringar.
– Vad jag menar är att det nog ligger nära till hands att läsa in barnets bästa i de egna känslorna och önskningarna, förklarar Eva Ryrstedt.
I sitt projekt har hon bland annat undersökt och analyserat de så kallade samarbetsamtal som förs främst i samband med separationer. Det uttalade syftet med dessa samtal är både att nå en överenskommelse mellan föräldrarna samt att ta hänsyn till barnens bästa. Det senare är ett syfte som enligt Eva Ryrstedt inte alltid efterföljs.
Fokus flyttas från barnets bästa till målet att komma överens.
Eva Rystedt konstaterar att man i samtalet nästan alltid når en överenskommelse. Men det är inte säkert att det alltid är till barnets bästa.
I långt från alla fall är barnets bästa en överenskommelse. Det är vanligt att barnets bästa helt enkelt glöms bort i samtalen mellan föräldrarna. Det händer att barnen över huvudtaget inte är med under samtalen eller att deras bästa ens nämns under samtalen.
– Frånvaron av barnets bästa vid samtalen får till följd att överenskommelsen styrs av föräldrarnas intressen. Föräldrarna når inte sällan en överenskommelse som passar deras respektive livssituation eller deras syn på och önskan om rättvisa, säger Eva Ryrstedt.
– Det är inte heller ovanligt att föräldrarna blandar ihop sitt bästa med barnets bästa. Eftersom barnets bästa är en så viktig del av lagstiftningen är dessa resultat nedslående.
En förklaring menar Eva Ryrstedt skulle kunna vara att eftersom själva samtalet har en så tydlig karaktär av förhandling och medling så flyttas fokus från barnets bästa till målet att just komma överens, oavsett vad det innebär för barnet. I vissa fall betraktas överenskommelsen i sig till och med som det bästa för barnet.
I syfte att komma åt problemet och förändra samarbetssamtalet ser Eva Ryrstedt det finnas tre viktiga verktyg. Det ena är att skapa en struktur och en metod som är lika för hela landet.
– En struktur skulle innebära större möjligheter till erfarenhetsutbyte och professionell utveckling och därmed möjliggöra en kvalitetssäkring, förklarar Eva Ryrstedt.
Det andra verktyget menar hon är att man redan från början i denna struktur tar med barnet i processen eftersom det är just barnet som processen handlar om och ska fokusera på. I andra länder har detta visat sig ha positiv effekt. Det tredje verktyget som hon lyfter fram är att låta samarbetssamtalen innehålla ett terapeutiskt moment.
– Syftet med detta tredje verktyg är att föräldrarna ska kunna förlåta varandra och gå vidare. Detta tror jag är en nödvändighet för att ge föräldrarna möjlighet att lyfta sig från sin egen situation och sätta barnet först, säger Eva Ryrstedt.
Åsa Persson
asa.persson@dagensjuridik.se
