Nordeas begäran om att en internrevisionsrapport ska undantas från Skatteverkets granskning avslås av både förvaltningsrätten och kammarrätten.
Revisionsrapporten rör den verksamhet som är föremål för granskning och innehållet kan inte jämställas med råd i skatterättsliga angelägenheter.
Den måste därför lämnas ut till Skatteverket.
Som ett led i sin granskning av Nordea Bank, filial i Sverige, begärde Skatteverket att bolaget skulle lämna in en revisionsrapport som upprättats internt.
Bolaget motsatte sig detta och yrkade vid Förvaltningsrätten i Stockholm att rapporten skulle undantas från revisionen. Enligt bolaget skulle rapporten undantas dels för att den kan jämställas med råd i skatterättsliga angelägenheter, dels för att den avser även andra rapportområden än vad revisionen gäller.
Rör verksamheten som granskas
Det framgår av 47 kap. 2 § första stycket 2 skatteförfarandelagen, SFL, en handling som inte omfattas av revisionen inte får granskas av Skatteverket. Enligt paragrafens andra stycke gäller motsvarande om en handlings skyddsintresse är större än dess betydelse för kontrollen. I förarbetena betonas att det är fråga om undantag som ska tillämpas restriktivt.
Förvaltningsrätten ansåg att revisionsrapporten rörde den verksamhet som skulle granskas och därmed omfattades av revisionen. Vidare bedömde domstolen att handlingens innehåll inte kunde jämställas med råd i skatterättsliga angelägenheter. Inte heller i övrigt fanns det något som talade för att handlingen hade ett stort skyddsintresse. Bolagets yrkande skulle därför avslås.
Kammarrätten i Stockholm gör nu samma bedömning. Bolaget är alltså skyldigt att lämna ut handlingen. (Blendow Lexnova)
