En kvinna anmälde polisen till JO, efter att hon blivit stoppad i sin pojkväns bil av polisen och därefter tvingats följa med till polisstationen som misstänkt för narkotikabrott. Väl inne på polisstationen fick kvinnan genomgå kroppsvisitering och fick lämna urin- och DNA-prov. Dessutom fick hon åka till sjukhus och ta ett blodprov. Kvinnan menade att hon hade blivit stoppad enbart på grund av att hennes pojkvän var medlem i Bandidos, men att detta inte ska innebära att ”polisen får jävlas hur som helst”.
Polisen antecknade i sitt protokoll att kvinnan visade mindre tydliga tecken på narkotikapåverkan, att hon framförde en Bandidos-medlems bil samt att hon var länkad till flera narkotikamissbrukande personer. Kvinnans prover visade sig senare vara negativa och inga spår av narkotika påträffades. Förundersökningen lades kort tid därefter ned med motiveringen att brott inte kunde styrkas.
JO inleder med att påpeka att man inte kan misstänkas för narkotikabrott enbart av den anledningen att man umgås i missbrukarkretsar samt att det förhållandet att kvinnan framfört en Bandidos-medlems bil inte på egen hand kan motivera en kroppsbesiktning. JO anser att en sammantagen bedömning av polisens protokoll ger uppfattningen av att flickvännen kunde ha varit narkotikapåverkad, en misstankenivå som är för låg för att ge stöd för en kroppsvisitering. Däremot är den inte för låg för att vidta en ögonundersökning, något som dock inte gjordes. JO uttalar att det kan anses tveksamt huruvida kvinnan var att betrakta som skäligen misstänkt för narkotikabrott överhuvudtaget, men att det är vanskligt att i efterhand avgöra om ett ingripande har varit korrekt eller inte. På grund av detta väljer JO att inte tilldela polisen någon kritik för ingripandet. Däremot ifrågasätter JO det faktum att någon ögonundersökning inte genomfördes. Vidare menar JO att polisen bör kritiseras för bristfällig dokumentation och missvisande nedläggningsgrund.
