DEBATT – av Anders Bergstedt, pensionerad kriminalpolis
Sedan regeringen bestämt sig för att höja straffen för våldsbrott – och efter påtryckningar från Alliansen och SD även är beredda att höja straffen för grov stöld/bostadsinbrott – har det kommit reaktioner från den vårdideologi som under alla år har haft tolkningsföreträde och misslyckats med att komma åt återfallsbrottsligheten.
Trots att det blir flera långa fängelsestraff har fängelserna aldrig varit så tomma som nu. Man dömer till andra påföljder som inte innebär inlåsning.
Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg har vid upprepade tillfällen påpekat att behandling under korta straff inte fungerar – att det blir förvaring och direkt ut till brottslighet. Hovrättspresidenten Fredrik Wersälls tankegångar i Påföljdsutredning (SOU 2012:34) var utmärkta men den slängdes i papperskorgen av Alliansregeringen.
Nu är det så dags att vakna och lägga ansvaret på den nuvarande regeringen.
70 procent av alla fängelsestraff är på under sex månader. Där hittar man de mest hopplösa återfallsförbrytarna som har hållit på i 20 år och är omöjliga att rehabilitera.
Det är en utopi att en bättre frivård skulle kunna lösa det problemet. Dessa personer har gett upp och lever utan normer utanför samhället. Missbruk och brott är det enda liv de vet. Där är det bara inlåsning som fungerar för att avhålla från brott.
Vi har 22 000 bostadsinbrott vilket ger cirka 100 000 brottsoffer – per år. Där hittar vi just gärningsmännen som är hopplösa återfallsförbrytare och får fängelse under sex månader eller andra påföljder som villkorlig dom, skyddstillsyn och andra åtgärder – trots att straffskalan går från sex månaders fängelse till sex år.
Lösningen som Nils Öberg och vårdideologerna inte vill ta upp är att om man dömde dessa till fängelse i ett till två år så skulle man förhindra massor av brott och återfallen skulle bli färre.
Även Nils Öberg påpekar att återfallen är betydligt färre för dem som dömts till längre fängelsestraff. Orsaken är naturligtvis att det då är lättare att bli motiverad, att fylla fängelsetiden med studier och behandling och bättra på sin situation inför frigivningen.
Naturligtvis skall man inte heller underskatta förhoppningen att priset för nya brott blir för högt vid längre straff. Det talar starkt för att regeringen nu väljer rätt väg. Att som DN:s kommentator Ewa Stenberg kalla detta för populism är inte att se klart. På något sätt måste situationen brytas.
