En man och en kvinna stod, var för sig, åtalade för grovt rattfylleri vid Helsingborgs tingsrätt samtidigt som deras körkort hade återkallats för samma gärningar.
Mannen och kvinnan hävdade i respektive mål bland annat att det förelåg rättegångshinder att pröva åtalen på grund av att deras körkort hade återkallats – alltså enligt det så kallade ”dubbelbestraffningsförbudet” enligt principen om ”ne bis in idem”.
Tingsrätten konstaterade att det mot bakgrund av bland annat Europadomstolens praxis – som har bekräftats av svenska domstolar – stod klart att körkortsåterkallelse räknas som ett straff i Europakonventionens mening.
Tingsrätten kom fram till att huvudregeln var att ett slutligt beslut om en sanktion hindrade andra sanktioner för samma gärning med undantag för vissa kompletterande sanktioner som grundar sig på en lagakraftvunnen brottmålsdom.
Tingsrätten konstaterade också att ett förfarande om körkortsåterkallelse inleddes när körkortet omhändertogs och eftersom många förfaranden fortfarande pågick när åtal väcktes var det inte en kompletterande utan en fristående sanktion.
Eftersom ett slutligt beslut om återkallelse skulle hindra att åtal väcktes för samma gärning genom principen om ”res judicata”, ansåg tingsrätten att ett pågående förfarande om återkallelse också hindrade att åtal väcktes på grund av principen om ”lis pendens”.
Eftersom det i de aktuella fallen pågick ett förfarande om en sanktion när åtalen väcktes för samma gärning, avvisades åtalen.
Åklagaren överklagade tingsrättens beslut till Hovrätten över Skåne och Blekinge som nu konstaterar att både Högsta förvaltningsdomstolen och Europakonventionen har kommit fram till att körkortsåterkallelse grundat på en brottmålsdom är att anse som straff. Hovrätten skriver dock att Europadomstolens uttalanden i målet ”Nilsson mot Sverige” innebär att körkortsåterkallelse genom ett slutligt beslut grundat på en lagakraftvunnen brottmålsdom inte strider mot förbudet mot ”ne bis in idem” i Europakonventionen.
Hovrätten slår fast att även om körkortsåterkallelse har ansetts utgöra straff medför en återkallelse inte att den enskilde blir föremål för ett nytt straffrättsligt förfarande. Detta eftersom ett körkortsingripande grundas på en lagakraftvunnen brottmålsdom, godkänt strafföreläggande, godkänt föreläggande om ordningsbot eller beslut om åtalsunderlåtelse – och det inte görs någon ny prövning av de faktiska omständigheterna.
I de aktuella fallen har dock förfarandet om körkortsåterkallelse inletts före brottmålsdomen. Hovrätten skriver att brottmålsdomens rättskraft inte hindrar att körkortet återkallas med hänvisning till domen och således kan inte ett interimistiskt beslut om körkortsåterkallelse hindra åtal med hänvisning till ”lis pendens”.
Hovrätten konstaterar också att bedömningarna i det interimistiska beslutet är förhandsbedömningar som sedan är beroende av utgången i brottmålet. Hovrätten anser att det inte finns ett sådant tidsmässigt och sakligt samband mellan de två förfarandena som medför att det tillfälliga beslutet om att återkalla körkortet ska ses som en del av sanktionerna som följer av grovt rattfylleri.
Efter en samlad bedömning finner hovrätten att ett pågående förfarande om körkortsåterkallelse inte hindrar att åtal väcks för samma gärning som grundar den tillfälliga återkallelsen. Hovrätten undanröjer därför tingsrättens avvisningsbeslut och återförvisar målen dit för fortsatt handläggning.
Foto:TT
