Kvinnan var anställd som projektledare på en kommunikationsavdelning. I oktober 2007 träffades ett avtal om att kvinnans anställning skulle upphöra mot att nio månadslöner skulle betalas ut såsom avgångsvederlag.
Kvinnan har nu yrkat att avtalet ska förklaras ogiltigt och att bolaget ska förpliktas att betala henne ekonomiskt skadestånd om 115 500 kronor och allmänt skadestånd om 80 000 kronor. Detta då företaget avsiktligen vilselett kvinnan att skriva under avtalet genom att påstå att bolaget skulle reducera antalet anställda trots att planen var att rekrytera. Hon menade vidare att bolagets verkställande direktör hotat henne med att hon skulle bli uppsagd med en månads uppsägningstid om hon inte omedelbart undertecknade avtalsförslaget.
Bolaget anförde att parterna träffat en giltig överenskommelse i och med avtalet från oktober 2007 och att avtalet inte kunde jämföras med en uppsägning. Bolaget hade vidare försökt att omplacera kvinnan men hon hade tackat nej till erbjudandena.
Tingsrätten finner att bolaget avsåg att minska personalstyrkan då avtalet med kvinnan träffades varför hon inte blivit svikligen förled och varför avtalet inte kan anses ogiltigt. Då det inte är visat att bolaget lämnat kvinnan någon oriktigt information avseende sina avsikter och med beaktande av att kvinnan erhållit hela nio månadslöner i avgångsvederlag trots en uppsägningstid om endast en månad finner tingsrätten att avtalet inte heller kan anses oskäligt.
Tingsrätten finner att det förelåg en arbetsbristsituation då avtalet träffades och att bolaget hade uppfattningen att en uppsägning hade varit sakligt grundad. Vidare har avtalet förhandlats fram och kvinnan anses ha gått in i uppgörelsen frivilligt och med tillräcklig vetskap om de föreliggande omständigheterna. Enligt domstolen kan avtalet därmed inte betraktas som en uppsägning från bolaget sida.
Tingsrätten ogillar käromålet och förpliktigar kvinnan att betala bolagets rättegångskostnader om drygt 220 000 kronor.
