Den idag 54-årige mannen rekryterades år 2008 till VD i ett finansbolag i Stockholm. Enligt VD-avtalet skulle mannen få en bonus varje år på tio procent av bolagets resultat före skatt.
När avtalet väl hade undertecknats förändrades dock Finansinspektionens föreskrifter för utbetalande av bonusar.
Skulle skjutas upp
Enligt de nya föreskrifterna skulle 60 procent av utbetalningen av den rörliga ersättningen skjutas upp varje år. Denna del skulle sedan betalas ut när styrelsen bedömde det som ”försvarligt med hänsyn till företagets finansiella situation”.
Föreskrifterna inkorporerades sommaren 2011 i ett tilläggsavtal till VD-avtalet. Endast sju dagar senare blev dock VD:n avskedad från finansbolaget. En tvist utbröt mellan VD:n och finansbolaget om hur avgångsvederlaget skulle se ut.
Hösten 2011 nåddes ett förlikningsavtal som stipulerade att en utbetalning på 390 000 kronor från finansbolagets sida skulle göras och att ”samtliga mellanhavanden, av vilket slag de vara må” därmed hade blivit slutgiltigt reglerade mellan parterna.
Väntade på beslut från styrelsen
Finansbolaget ansåg att detta avtal även inkluderade den innestående bonusen på runt 2,5 miljoner kronor som VD:n hade från år 2010 medan VD:n ansåg att 2010 års bonus redan var slutgiltigt reglerad. Enligt VD:n gällde förlikningsavtalet därför endast lön och bonus för 2011.
Stockholms tingsrätt anser att tilläggsavtalet från sommaren 2011 stipulerar att utbetalningen av bonusen för 2010 var en fråga som styrelsen fortfarande behövde ta ett beslut om och därför kan frågan inte anses ha varit slutgiltigt reglerad vid tidpunkten för förlikningsavtalet.
Tingsrätten anser dessutom att den bonus som VD:n krävde i förlikningsförhandlingarna måste ha avsett även 2010 års bonus då finansbolaget gick med förlust år 2011.
Nämns inte i förlikningsavtal
Även internkorrespondensen i finansbolaget tyder enligt rätten på att finansbolagets uppfattning var att de 390 000 kronorna skulle vara den sista utbetalningen mellan parterna.
Slutligen framhåller tingsrätten att förlikningsavtalet innehåller ett avsnitt med uttryckliga undantag för frågor som avtalet inte reglerar slutgiltigt och där nämns inte 2010 års bonus.
Sammantaget kommer tingsrätten fram till att VD:n måste ha insett att förlikningsavtalet även avsåg 2010 års bonus.
Tingsrätten går därför på bolagets linje.
Ludvig Wiklander
