En man anställdes i juni 1992 som förste stiftsjurist vid ett av Svenska kyrkans stift med placering i kansliet. Efter ett antal förändringar vad gäller lön, arbetstid och ansvar fastställde arbetsgivaren, efter en omorganisation i november 2006, en ny befattningsbeskrivning för mannen. Vidare beslutades att han skulle ha reglerad arbetstid och att en tidigare överenskommelse om höjd fast månadslön skulle bytas ut mot övertidskompensation enligt gällande kollektivavtal.
I befattningsbeskrivningen benämndes mannens tjänstetitel stiftsjurist, vilket, enligt honom själv, utgör en omplacering. Tvisteförhandlingar hölls, men i september 2007 avskedades mannen från sin anställning.
Tingsrätten konstaterade att mannen börjat missköta sitt arbete på flera punkter i samband med omorganisationen, då han förlorade sin tidigare ”uppburna chefsställning”. Mannens åsidosättande av sina skyldigheter hade enligt tingsrätten typiskt sett kunnat utgöra saklig grund för uppsägning eftersom det, under rådande förhållanden, var orimligt att låta anställningen bestå.
Det kan riktas kritik mot att mannen inte fick någon sådan entydig varning innan han underrättades om avsked och bereddes möjlighet att mot bakgrund av ett sådant besked åstadkomma rättelse av påtalade brister, uttalade tingsrätten, som dock fann att kravet på varning eller tillsägelse var överspelat med hänvisning till mannens beteende. Då det enligt tingsrätten inte heller var skäligt att kräva att stiftet försökt omplacera mannen förelåg saklig grund för uppsägning, varför hans talan om ogiltigförklaring av avskedandet ogillades.
Arbetsdomstolen konstaterar att det inte funnits några konkreta tidplaner för mannens projekt och arbetsuppgifter. Det får dock anses visat att åtminstone vissa arbetsuppgifter har tagit orimligt lång tid i anspråk, uttalar AD. Senfärdighet med att utföra arbetsuppgifter brukar normalt brukar redas ut genom en tydlig arbetsledning, följt av en otvetydig varning om att anställningen är i fara.
AD konstaterar att det visserligen förekommit ett stort antal samtal med mannen om hans arbetsinsatser, i vilka det även riktats tydlig kritik mot honom. Då det framkommit att mannen inte förstått kritiken har det dock funnits skäl till att på ett klart och tydligt sätt förklara för mannen att han riskerade att bli skild från anställningen om han inte ändrade sitt förhållningssätt. Då det därmed inte förelåg saklig grund för en uppsägning av mannen ogiltigförklarar AD avskedandet.
