En 30-årig man åtalades för mord på sin före detta sambos pappa. Mannen hade enligt vittnesuppgifter från offrets 15-åriga son skjutit mot pappan utanför bostaden varpå pappan sprungit in i hemmet. Väl inne träffades han av ett skott från ett hagelgevär i bakhuvudet och föll ner framför sonens fötter. Sonen flydde genom ett fönster och larmade polisen. När polisen anlände hade gärningsmannen flytt. De fann pappan död i vardagsrummet där han misshandlats med ett trubbigt föremål.
Åklagaren menade mordet på pappan skulle därför betraktas som mord på en närstående. Åklagaren poängterade även att mannen och hans förde detta sambo vid tiden för mordet befann sig i en vårdnadstvist för deras två gemensamma barn. Den dödes fru, barn, föräldrar och syskon yrkade skadestånd.
Mannen påstod att han inte mindes något alls på grund av att han var i ett psykotiskt tillstånd. Han menade att han därför inte kunde anses ha haft något uppsåt till gärningen.
Tingsrätten konstaterade att vittnesuppgifter, blodspår på mannens kläder och övrig utredning visade att det var uteslutet att någon annan mördat pappan och att det var ställt utom rimligt tvivel att mannen orsakat sin före detta sambos pappas död. Tingsrätten fann även att övervägande skäl talade för att mannen inte begick mordet under påverkan av en allvarlig psykisk störning.
Vid uppsåtsbedömningen konstaterade tingsrätten att mannen utsatt sin sambos pappa för ett besinningslöst våld mot huvudet efter att han skjutit honom och att hans handlande föregåtts av visst planerande. Tingsrätten fann vid en samlad bedömning att mannen handlat uppsåtligen.
Tingsrätten fann att gärningen skulle rubriceras som mord och det var ett sådant allvarligt fall som livstidsstraffet är reserverat för. Tingsrätten fann att mannen sökt upp sin sambos pappa enbart i syfte att döda honom, att han visat särskilt grymhet och brutalitet och att mordet inte kan betraktas som annat än en avrättning.
Tingsrätten biföll samtliga målsäganden deras skadeståndsyrkanden och fann därmed att samtliga barn och syskon hade ett sådant speciellt förhållande till den döde att de drabbats av skadeståndsgrundande besvär.
Mannen överklagade och menade att gärningen skulle rubriceras som dråp samt att han skulle dömas till rättspsykiatrisk vård eller tidsbestämt fängelsestraff.
Hovrätten instämmer med tingsrätten att gärningen ska bedömas som mord samt att påföljden ska bestämmas till livstids fängelse och fastställer därmed tingsrättens dom i överklagade del.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
