Personer som vill lämna kriminella gäng kan få stöd från socialtjänsten, Kriminalvården och polisen – men också från ett antal specifika verksamheter som enbart arbetar med stöd till avhoppare.
Nu har Brottsförebyggandet rådet (Brå) granskat stödverksamheterna och föreslår bland annat att man inrättar en nationell stödtelefon dit avhoppare och myndigheter kan vända sig för vägledning och vidareslussning.
En sådan telefontjänst finns redan i dag för att stödja myndigheter och anhöriga till personer som riskerar att radikaliseras och involveras i våldsbejakade extremism.
Brå föreslår nu att målgruppen för den telefontjänsten utvidgas till att även gälla avhoppare från till exempel MC-gäng, förortsgäng och så kallade vit makt-grupperingar.
Hoppar av när de skaffar egen familj
Det finns enligt Polisen och Brå kriminella grupperingar i framför allt Stockholm, Göteborg och Malmö men även på minst ytterligare 16 orter i landet.
På 15 av dessa finns ingen avhopparverksamhet från myndigheternas sida.
Avhopparna lämnar enligt Brå de kriminella gängen framför allt när de skaffar egen familj och behöver ta mer ansvar hemma.
Ett annat vanligt skäl är att man blivit äldre och har tröttnat på den kriminella livsstilen.
Ett tredje skäl som ofta återkommer är att avhopparen blivit hotad eller utsatt för våld från sin gruppering.
Stödet som behövs handlar enligt Brå framför allt om att avhopparna behöver skydd. De behöver också stöd med att förändra sin identitet som gängmedlem och hjälp med den ensamhet som avhoppet ofta leder till.
Nio avhopparverksamheter
Brå har i sin studie identifierat nio specifika avhopparverksamheter. Fyra av dessa drivs av olika myndigheter, främst socialtjänsten och polisen.
Verksamheterna skiljer sig åt när det gäller gäller målgrupp, struktur och arbetssätt.
Omkring 165 personer sökte under 2014 stöd för att kunna hoppa av. Det är dock inte unika individer utan till viss del samma personer som haft kontakt med olika aktörer.
Oftast måste avhopparen gå med på vissa krav för att få hjälp, framför allt när det gäller drogfrihet och avhållsamhet från kriminalitet.
Utvidga upptagningsområden
Brås bedömning är att antalet specialiserade, myndighetsdrivna avhopparverksamheter är tillräckligt men polis och socialtjänst borde utvidga sina upptagningsområden så att fler än bara de folkbokförda kan få hjälp.
Brå pekar i sin studie även på att socialtjänsten behöver bli bättre på att samverka och att de behöver förbättra sin kompetens och tänka mer långsiktigt. Även handläggningstiderna behöver kortas.
När det gäller Kriminalvårdens roll kan den också förbättras genom att arbeta med att motivera individer att hoppa av och med planering vid frigivning av avhoppare.
