Maria Abrahamsson skriver i sin motion:
”Det har snart gått 30 år sedan Stockholms tingsrätt friade ’allmänläkaren och obducenten’ från att 1984 ha mördat Catrine da Costa. Trots att tingsrätten alltså ogillade åtalet innebar domen en personlig katastrof för de tilltalade, eftersom tingsrätten i domskälen hade skrivit att det stod klart att de båda männen styckat da Costas kropp.”
Domen kom att bli en av de mest omdiskuterade domarna i svensk rättshistoria av en rad skäl. Ett av dessa skäl kom att handla om bevisningen i målet sedan författaren Per Lindeberg i en 750 sidor tjock bok – ”Döden är en man” – presenterade en rad konkreta omständigheter som omkullkastade åklagarens bevisning mot läkarna.
En annan fråga som väckte debatt i juristkretsar gällde just domskälen och om dessa kunde få någon verkligen rättsverkan för läkarna – vilket bland annat riksåklagaren då hävdade att de inte kunde.
Maria Abrahamsson skriver i sin motion:
”Uttalandet i domskälen ledde till att männen fråntogs sina läkarlegitimationer och fick sina yrkesmässiga och sociala liv sönderslagna. Något juridiskt relevant skäl för tingsrätten att nagla fast männen vid styckningen fanns knappast. De var inte åtalade för den gärningen och det eventuella brottet – brott mot griftefriden – var redan preskriberat. Eftersom målet inte gällde styckningen hade de heller inte möjlighet att i rättegången föra ett adekvat försvar beträffande den gärningen.”
Maria Abrahamsson understryker att de båda läkarna kunde ha haft en chans att rentvå sig om de hade kunnat överklaga domskälen till hovrätten. Hon anser att det är rimligt att ha en huvudregel om att domskäl inte ska få överklagas. Orsaken, anser hon, är att man annars skulle öppna dörren för ett stort antal obefogade överprövningsprocesser.
”Men undantagsvis – som i da Costa-fallet – kan det finnas starka sakliga skäl för att tillåta en överprövning av bland annat ärekränkande uttalanden i domskäl. Från ett rättighetsperspektiv är det närmast självklart att ’allmänläkaren och obducenten’ borde ha haft någon form av rättslig möjlighet att få tingsrättens fatala beskyllning för styckning ifrågasatt och undanröjd.”
Frågan om möjligheten att överklaga domskäl har i andra sammanhang diskuterats i den juridiska doktrinen och i rättspraxis. Maria Abrahamsson pekar på ett fall:
”I t.ex. rättsfallet NJA 1995 s. 152 fann Högsta domstolen med rösterna tre mot två att en åklagare, som var missnöjd med tingsrättens motivering till en fällande dom, inte hade rätt att föra talan mot domen eftersom denna inte ansågs ha gått åklagaren emot.”
Foto/illsutration: TT
