Tingsrätten dömde två män till åtta månaders fängelse för bokföringsbrott, grova brott, och skattebrott samt meddelade dem näringsförbud i fem år. Männen hade varit ensamma delägare och styrelseledamöter i ett bolag som drivit en indisk restaurang i Malmö och vid revision av verksamheten hade det kunnat konstateras att ett så kallat krympningsprogram använts för att minska den redovisade försäljningen.
Tingsrätten fann att användandet av programmet medfört att bolagets intäkter kommit att redovisas med minst 1,1 miljoner kronor för lågt belopp och mervärdesskatt kommit att deklareras med närmare 300 000 kronor för lågt belopp. Domstolen konstaterade att en anställd som velat tillgripa pengar ur kassan visserligen också skulle ha kunnat manipulera kassaregistret, men konstaterade att det inte var något naturligt och närliggande tillvägagångssätt med hänsyn till risken för upptäckt. Domstolen ansåg därför att denna möjlighet var så osannolikt att den knappast förtjänade avseende och rätten ansåg det istället ställt utom rimligt tvivel att det var bolagets ägare som minskat intäkterna.
Mot bakgrund av att ägarna haft en arbetsfördelning som bestått i att de utförde samma arbetsuppgifter, fast vid olika tidpunkter, fann rätten det även uteslutet att en av ägarna skulle ha kunnat minska intäkterna utan den andres kännedom. Rätten ansåg det därför styrkt att männen tillsammans och i samförstånd uppsåtligen redovisat intäkter med minst 1,1 miljoner för lågt belopp samt att de uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter i bolagets skattedeklarationer.
Männen överklagade och lämnade i hovrätten bland annat in en promemoria upprättad av en konsult för att visa att det så kallade krympningsprogrammet haft en legitim användning och att de redovisade intäkterna varit korrekta.
Hovrätten konstaterar bland annat att hypotesen om att krympningsprogrammet haft en legitim användning inte vederlagts i målet samt att det heller inte visats att det är detta program som använts för att manipulera kassasystemet. Domstolen menar dock att det är klarlagt att programmet givit faktisk möjlighet att manipulera kassasystemet på så vis som påståtts och att detta kunnat ske spårlöst i den meningen att man inte kunnat se om programmet ifråga kommit till användning vid manipulationen.
Mot denna bakgrund får frågan huruvida programmet haft en legitim funktion en underordnad betydelse vid bedömningen av skuldfrågan, enligt rätten. Rätten anser inte heller att den bevisning som förts fram av de tilltalade förringar bevisvärdet av den redan vid tingsrätten framlagda utredningen.
Hovrätten anser därför att åtalet är styrkt, men ändrar tingsrättens dom på så vis att bokföringsbrottet delvis bedöms enligt 11 kap. 5 § brottsbalken i dess lydelse efter 1 juli 2005 och följaktligen rubriceras som grovt bokföringsbrott även i domslutet. Domstolen gör i övrigt samma bedömning som underinstansen och avslår överklagande från männen.
