Kvinnan, som sedan ankomsten i Sverige brutit med sin tidigare man, riskerar enligt domstolen att utsättas för olika former av repressalier om hon skulle tvingas återvända till hemlandet.
Kvinnan, som vistats i Sverige sedan 2004, har dessutom försökt skilja sig från sin tidigare man. Hennes ansökan om skilsmässa kom emellertid att avvisas eftersom tingsrätten inte ansåg sig behörig att döma i frågan. Hon har sedan dess inlett ett förhållande med en annan man, som hon numera är samboende med. Tillföljd av detta har hennes egen familj förskjutit henne och hon har inga nära anhöriga att återvända till.
Förutom den allmänt dåliga situationen för kvinnor i Afghanistan, fäster domstolen vikt vid att kvinnan vid ett återvändande skulle få det mycket svårt att klara sig utan hjälp från manliga anhöriga. Hennes beslut att bryta med sin make och det faktum att hon nu lever i ett utomäktenskapligt förhållande med en ny man, riskerar dessutom att göra henne till en måltavla för olika ingrepp från myndigheternas sida. Det är dessutom inte ovanligt att kvinnor som går emot släktens önskemål fängslas för olika former av osedlighetsbrott.
Med hänsyn till detta finner domstolen det finns skäl att misstänka att kvinnan riskerar att utsättas för olika former av repressalier, inte bara från sin egna och sin mans släktingar, utan även från de afghanska myndigheterna. Att verkställa utvisningsbeslutet skulle därför utgöra ett brott mot artikel 3.
Joel Laack
joel.laack@dagensjuridik.se
