ANALYS/DEBATT – av Marie Karlsson-Tuula, docent i civilrätt vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet
Domstolsverket och Tillsynsmyndigheten i konkurs, kronofogden bedriver sedan en tid tillbaka ett projekt om den framtida handläggningen av konkursärenden. Rapporten har arbetsnamnet En mer rationell konkurshantering.
Ett skäl för att projektet drivs är bland annat att domstolarna vill renodla sin dömande verksamhet. Ett sådant arbete genomförs, enligt Domstolsverket, redan på andra rättsområden. Ett exempel är att betalningsförelägganden har lyfts bort från domstolen till kronofogdemyndigheten.
Domstolsverket framhåller i sin rapport att det i dag sker ett dubbel- eller rent av ett trippelarbete vid konkurshantering och tanken är att sådant arbete ska undvikas. Förslaget innebär att vissa av domstolens arbetsuppgifter ska överföras från domstolarna till respektive tillsynsmyndighet för handläggning där.
I förslaget framhålls att tingsrätten även fortsättningsvis ska fatta beslut om konkurs och förordna om att konkursförvaltare utses. Konkursdomstolen ska också fortsättningsvis hantera tvistiga fordringar.
När tingsrätten har kungjort beslutet om konkurs ska ärendet avslutas. Det fortsatta ansvaret flyttas sedan från tingsrätten till tillsynsmyndigheten. Det får till följd att kronofogden kommer att ansvara för akt-hållning och arkivering samt hanteringen av inbetalning och redovisning av avgifter och utbetalning av ersättning när staten ska stå för kostnader i konkursen.
Det obligatoriska edgångssammanträdet inför domstol avskaffas[1]. Edgångsplikten ersätts av en skyldighet för gäldenären att på heder och samvete skriftligen underteckna och bekräfta konkursbouppteckningens riktighet, inför konkursförvaltaren. Om gäldenären eller annan vägrar att avlägga ed ska bouppteckningsed på begäran av förvaltaren, avläggas inför tingsrätten.
Utöver förvaltaren ska även borgenär och tillsynsmyndigheten kunna framställa en sådan begäran. Om edgång ska avläggas i tingsrätten ska ett nytt ärende läggas upp som sedan avskrivs när eden är avlagd. Alla frågor om begränsning av uppgiftslämnarens rörelsefrihet såsom anmälningsplikt, reseförbud, hämtning och häktning prövas fortfarande av tingsrätten.
Huvuddelen av bevaknings- och anmärkningsförfarandet kommer att hanteras av konkursförvaltaren istället för i tingsrätten. Förvaltaren ska således, efter hörande av tillsynsmyndigheten, fatta beslut om att bevaknings- och anmärkningsförfarande ska äga rum.
Förvaltarens beslut ska inte kunna överklagas. Kungörelser och underrättelser i samband med bevakning och anmärkningar ska hanteras av kronofogden. Tvister i anledning av gjorde bevakningar och anmärkningar ska avgöras slutligt av tingsrätten vid ett förlikningssammanträde.
Förvaltaren bör, innan fråga om förlikningssammanträde väcks vid tingsrätten, verka för att en borgenär justerar eller efterger en uppenbart felaktig bevakning. Beslut rörande entledigande av förvaltare och förordnande av ny förvaltare liksom medförvaltare ska fattas av tingsrätten.
Vid avslut i konkurs ska tillsynsmyndigheten vara behörig att fatta beslut i de konkurser där myndigheten inte har någon erinran mot arvodesyrkandet. Detsamma ska gälla förskott på arvode. I de fall tillsynsmyndigheten på någon grund ämnar förelså en nedsättning av arvodet ska arvodesframställningen tillsammans med ett yttrande överlämnas till tingsrätten som beslutar om arvodet.
Avskrivningskonkurserna avslutas genom tillsynsmyndighetens avskrivningsbeslut och i utdelningskonkurserna uttalar sig tillsynsmyndigheten över slutredovisningen och fastställer utdelningsförslaget. Syftet med de förslagen är att man ska uppnå bibehållen rättssäkerhet, en snabbare hantering, ett mer enhetligt arbetssätt och minskade totalkostnader.
Vad får då detta, kraftigt utökade ansvar för tillsynsmyndigheten, för konsekvenser?
Tanken med dagens system är att tillsynsmyndigheten ska utöva tillsyn över bland annat att konkursförvaltarna följer konkurslagens bestämmelser. En tillsynsmyndighet ska vara helt frånkopplad från någon direkt eller indirekt inblandning i den verksamhet som ska granskas och granskningen ska ske på ett opartiskt och objektivt sätt. En tillsynsmyndighet ska vara helt fristående för att kunna utöva tillsyn på ett rättssäkert och trovärdigt sätt.
Det faktum att det föreslås att tillsynsmyndigheten ska få ett kraftigt utökat ansvarsområde är unikt. I vart fall om man jämför med det förändringsarbete som pågår inom andra myndigheter. Dessa myndigheters utvecklingsarbete går ut på att centralisera och renodla och förtydliga.
En bärande förutsättning för ett välfungerande konkursinstitut är att institutet framförallt har borgenärernas förtroende såväl nationellt som internationellt. På flera rättsområden har det saknats ett internationellt förtroende. Ett exempel var handel med finansiella värdepapper och valutor. England var ett av de länder som inte ville handla med Sveriges värdepapper. Landet Sverige kunde inte juridiskt svara på vad som händer med ett nettingavtal vid konkurs och företagsrekonstruktion. Detta föranledde att ny lagstiftning infördes i 5 kap. lagen om handel med finansiella instrument.
Internationellt sett är domstols inblandning i konkurser ett centralt inslag för rättssäkerheten. Ett sådant exempel utgör bland annat den federala konkursdomstolen i USA som är en specialdomstol. Men även i närliggande länder inom EU har domstolen en viktig roll vid konkurser. Det faktum att det föreslås att domstolens roll ska minska är, enligt min mening, ett sätt att undergräva rättssäkerheten och risk finns för att förtroendet för konkursinstitutet på sikt kommer att minska.
Dessutom är det, enligt min mening, av största vikt att behålla den trepartskonstellation som i dag garanterar rättssäkerheten, det vill säga domstol, konkursförvaltare och tillsynsmyndighet. Eftersom vissa arbetsuppgifter läggs på förvaltaren istället för domstol måste det få till följd att konkursförvaltarna måste omorganisera sig och jag tror i längden att det nästan kan upplevas som ett nollsummespel i vilket bland annat borgenärerna blir förlorare och att kostnaderna för förfarandet flyttas runt bland olika aktörer.
De nu ovan nämnda förslagen till förändringar är av sådan väsentlig natur att det, enligt min mening, inte är tillräckligt att en sådan utredning görs utan att en beredning sker i en statliga offentlig utredning.
[1] Ett edgångssammanträde hålls i tingsrätten och innebär att de ställföreträdare som konkursförvaltaren utser ska avlägga ed på att de uppgifter om tillgångar och skulder i bouppteckningen är riktiga. Till ett edgångssammanträde kallas vanligen gäldenären, konkursförvaltaren och borgenärer.
Marie Karlsson-Tuula är universitetslektor och docent i civilrätt vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet, och specialiserad på obestånds-, kredit- & exekutionsrätt.
