Att försvara sin klient i tredje statsmaktens domstol

Räcker det att din klient vinner i domstolen om han hängs ut på internet, får löpa gatlopp i media och tvingas flytta därför att folk stirrar på honom när han går och handlar på Ica? Utan en skicklig försvarare även i medias domstol blir det lätt som med Sigvard Marjasin, som frikändes i rätten men vars namn ändå blev synonymt med fifflare.

Mord, mord, mord, stod det i stora svarta bokstäver på svenska löpsedlar över hela landet under ett antal dagar runt påsk i år. I Landskrona samlades hundratals människor i manifestationer mot våld. Bakgrunden var att en 78-årig kvinna hade dött i sviterna av en våldsam incident med en främmande man på en parkeringsplats.

Mannens advokat Leif Silbersky är såklart framförallt ansvarig för att försvara sin klient i rätten, som tids nog kommer att fastställa hans skuld eller oskuld. Men vi kan nog utgå ifrån att mannens liv vid det laget kommer att ha förändrats i grunden alldeles oavsett utgången. Och allmänhetens intresse för att läsa om vad som verkligen hände den där kvällen kommer att ha svalnat betänkligt.

Jag menar, hur stor del av allmänheten minns att Sigvard Marjasin till slut friades? Inte många. Vi minns vad han anklagades för och efter det alldeles exceptionella mediedrevet han utsattes för blev nog de allra flesta övertygade om att han var en skum typ som fifflade med kvitton. Trots att han senare frikändes helt.

Som av ett sammanträffande var just Leif Silbersky även Marjasins advokat, och Marjasin berättade i en intervju i Svenska Dagbladet tio år efter den så kallade Markasinskandalen att Silbersky hade rått honom att inte svara på några frågor från media, utan överlämna det åt advokaten. Vilket ju säkert var ett riktigt vettigt råd – media brukar oftast nöja sig med kommentarer från den anklagades försvarare och denne har generellt sett lättare att förhålla sig samlad till tuffa anklagelser. De flesta klienter har ju – till skillnad från Marjasin – dessutom väldigt små erfarenheter av journalistkontakter.

Marjasin sa dock även något annat i samma intervju – han avfärdade medieträning som nonsens som skulle handla om manipulation genom teatraliska metoder. Det är lite som att hävda att den som är oskyldig inte skulle behöva en försvarare, eftersom man ju inte har något att dölja och därför ingenting att frukta.

Men precis som det krävs kunskap och erfarenhet om lagar och regler för att vara framgångsrik i rättssalen, krävs det träning och expertis för att hantera media. Medias lagar är till skillnad från domstolens till största delen outtalade, och domar avkunnas mer på magkänsla än efter noggranna överväganden, men det gör det inte mindre viktigt att förstå hur man ska hantera dem.

Det är därför som i princip alla som blir intervjuade i media på regelbunden basis låter sig medietränas.

Och om det nu är så att en klient döms lika mycket i tredje statsmaktens domstol som i rättssalen, och advokaten accepterar ansvaret att föra klientens talan även i media, så är det oansvarigt att inte träna på den rollen precis som man tränar på att övertyga en nämnd.

För att gå tillbaka till Landskrona-fallet så ska jag peka på exemplet som fick mig att ta upp just den här tråden i just den här krönikan. Silbersky identifierade nämligen en möjlighet i medielagarna: även om media själva väljer sin vinkel, och gärna gör det utifrån vad som säljer mest lösnummer och prenumerationer, så ogillar de att bli ertappade med sakfel.

När media fortsatte att skrika ut mord, mord, mord till och med efter att brottsrubriceringen hade ändrats till grov misshandel alternativt vållande till annans död fanns det därför en möjlighet för Silbersky att få ut en något mer nyanserad bild av sin klient, genom att påpeka sakfelet för medierna. Det var mycket svårt för dem att inte publicera att brottsrubriceringen hade mildrats. Skickligt, Silbersky.

Ett avslutande råd – som du säkert förutsett vid det här laget – är att ifall du, till skillnad från Leif Silbersky, inte har något decenniums erfarenhet av att hantera media i högprofilfall som Sigvard Marjasin eller Landskrona-fallet, gör du gott i att träna.
 
Jonas Jansson, Sector Manager
Hill & Knowlton

Kommentera artikeln