”Att driva advokatverksamhet och att sluta vara en haj – den store vite…”

KRÖNIKA – av Dan Person, före detta delägare och managing partner på Magnusson advokatbyrå

Magen knorrar och tänderna gnisslar. Hans begränsade cortex säger nej men resten av honom säger ja, ja, ja. Han simmar runt benen ett par gånger. Fortare och fortare. Han tar sats och klatjoffs far han upp ur vattnet med mannen i gapet. Angh, arrgh, anghh, krisch, krusch, affgh, ritsch och ratsch. Blod överallt. Anghh, gulp och hulk, han sväljer och biter, sågar och sliter. Nästan allt hamnar i hans mage. Lite slamsor flyter förstås omkring, men dem bryr han sig inte om nu. Han är mätt och vänder långsamt ut mot det ensamma grå. Han simmar sakta med munnen öppen. Lite blod silar mellan tänderna. Han är en sliten haj. Gammal och ärrig men fortfarande skräckinjagande…

Ja, jag vet att det är en konstig bok. Vem har hört talas om en ”facklitterär roman”, va? ”Det låter ju inte klokt”, som en före detta kollega sa (dock innan han läste det första utkastet till ”Att driva advokatverksamhet del 2 … eller Den store vite”). Men samtidigt som jag ville utveckla resonemangen kring vinstdelning, marknadsföring och annat från ”Att driva advokatverksamhet (… eller Hur man driver advokater)”, kunde jag inte låta bli att blanda in en historia om girighet, maktmissbruk, samhällslojalitet, mod, ja till och med kärlek.

Dels tänkte jag att det kanske kunde vara lite roligare att läsa, dels går det faktiskt inte att lära ut någonting om hur en advokatbyrå skall drivas utan att få folk att förstå att det inte är regler och teoretiska resonemang som är nyckeln till framgång. Det är viljan att göra något bra tillsammans, förmågan att se mindre till sig själv och mer till helheten, beredskapen att offra momentan egen vinning för det gemensammas bästa… Det är detta som är avgörande för om en ”delägarintensiv” verksamhet skall bli framgångsrik eller inte.

– Hur definierar du ”mod”?

– Mod, ja hur definierar jag mod… Kanske som att göra något gott trots att man är rädd.

– Ja, precis. Att våga trotsa sin rädsla för att nå ett högre syfte, för att göra något gott för andra…

Liksom i vårt nya, integrerade, globala samhälle leder egoism i traditionell mening till vårt gemensamma sönderfall. Framgång får och kan inte i längden mätas i hur mycket av resursslukande materialism som vi har lyckats ackumulera. Vi måste finna nya kriterier för vad som skall anses vara en lyckad karriär och ett lyckat förvärvsliv.

Att ha varit delaktig i byggandet av en organisation som har varit till nytta för både klienter och anställda, måste ses som en större framgång än att bli rik på andras bekostnad. Liksom det nödvändiga i att nyttig samhällslojalitet ersätter destruktiv nationalism på global nivå, skolen viljan och förmågan att göra gott för företaget vinna över driften att ensam resa sig över mängden i termer av största lönen eller fetaste bonusen.

– Jag tror att girighet är…

–  Ja…

–  … att sko sig på andra, att se till att man får mer än man förtjänar. Att roffa åt sig på andras bekostnad helt enkelt.

– Och den som gör det, är han en person att beundra?

– Nej…

– Och ändå är det i vår värld så viktigt att visa upp vad vi har, viktigare än att visa vad vi har gjort för att förtjäna det.

– Ja, kanske det…

– Men när det kommer till kritan är det vad vi uträttar i livet som avgör hur lyckade vi har varit, eller hur? Tänk på Nelson Mandela till exempel. Det är väl ingen som bryr sig om han bor i en lägenhet eller i ett palats, eller om han kör en Bentley eller en folka?

Om vi ser oss omkring är det uppenbart. De länder som har kommit längst i termer av kollektiv intelligens och samhällslojal uppfostran av sina medborgare, är också de länder som vi uppfattar som mest framgångsrika och där invånarna anser sig vara lyckligast. Vi mår bra av ett prydligt och rent landskap för ”alla”.

Det räcker inte med en prydlig och ren plätt som vi kallar ”vår” tomt. Vi känner att det är sunt och avgörande för ett samhälles utveckling att alla människor har möjlighet att realisera sin potential – inte bara en elit som klänger sig fast vid makten på andra individers bekostnad. Det är bara pinsamt att svassa runt i päls och juveler om omvärlden vet att mitt land är korrupt och mina landsmän fattiga som kyrkråttor.

Likadant är eller borde det vara med företag. Att tjäna mycket pengar på att plundra jordens resurser eller äventyra folks hälsa är inte att vara framgångsrik. Inte heller att få folk att ta finansiella risker som de varken förstår eller har råd med. Det är det rättvisa, samhällsnyttiga och ansvarsfulla företaget som det är finast att äga eller arbeta på.

– Är det därför som ni stöttar det där barnhemmet?

– Ja, delvis i alla fall. Även om det låter lite naivt och romantiskt så blir faktiskt den här världen inte bättre än vad du och jag gör den till…

För att en advokatbyrå skall bli framgångsrik som företag krävs att delägarna kan enas om profil, beslutshierarki, organisation, vinstdelningssystem, marknadsföring och resursutveckling som i första hand gynnar kollektivet. När man väl fattat beslut om dessa frågor måste samtliga delägare i ord och handling visa lojalitet mot det som man bestämt och agera ”samhällslojalt” mot företaget.

Detta är möjligt om individerna känner entusiasm för vad man kan uträtta gemensamt och inte försöker tillskansa sig fördelar på andras bekostnad. Det spelar ingen roll vilken arsenal av teorier, regler, piskor och morötter som kan mobiliseras. Saknas gemenskapen, lojaliteten och solidariteten är alla försök att göra byrån till ett lyckosamt företag dömda att misslyckas.

Det är som sammansvetsat kollektiv vi kan lyfta oss till nya höjder, det är med den egna snöda vinningen virad runt hals och fötter som vi sjunker ner i djupen.

Han skär genom vattnet med en hastighet som han tidigare aldrig har haft. Han piskar med stjärtfenan och far hit och dit över botten under de skräckslagna kollegorna vid ytan. Med uppbådande av all sin mentala förmåga når han ett tillstånd av smärtsamt tydlig klarsyn. Under ett ögonblick har han fullständig kontroll. Han låter den rasande stjärtfenan slå ännu hårdare samtidigt som han med hjälp av bröstfenorna styr sin enorma kropp mot stranden. Han känner hur sand och stenar sprutar under den vita buken men med 40 knops fart finns det inget som kan stoppa honom. Han far upp ur vattnet. Skräckslagna och förvånade sekreterare och receptionister ser honom plöja genom badlakan och krocka med solstolar för att till sist hjälplös stanna med nosen framför en kylväska med texten ”cool it baby”. ”I guess i did” är det sista han hinner tänka innan han vaknar med näsan i det senaste utkastet till det nya delägaravtalet…

Dan Person är författare till böckerna  ”Att driva advokatverksamhet (… eller hur man driver advokater)” samt den nyligen publicerade ”Att driva advokatverksamhet del 2 (… eller Den store vite)”.