Två män, 55 och 45 år gamla, åtalades vid Solna tingsrätt för ett 23 år gammalt mord. Fallet handlade om en man som som hade försvunnit i slutet av år 1992.
Enligt flera tips till polisen hade de åtalade männen mördat mannen och sänkt kroppen under en bro mellan Stockholm och Enköping. En förundersökning hade inletts men lagts ned.
Kroppen flöt upp
Tio år senare, år 2002, flöt mannens kropp upp inlindad i plastpåsar under den utpekade bron. Skador på kroppen visade att han hade knivhuggits till döds. Fallet förblev dock ouppklarat.
Förundersökningen öppnades igen hösten 2014 av den så kallade ”Cold Case”-gruppen vid länskriminalen i Stockholm – vilket ledde till åtal mot de båda männen.
Enligt åklagaren har männen, gemensamt och i samförstånd, knivhuggit mannen till döds i en butikslokal i Vällingby i slutet av 1992. Som ett alternativ hävdade åklagaren att 55-åringen i vart fall hade gjort sig skyldig till medhjälp till mord genom att skjutsa 45-åringen till platsen och efter mordet hjälpa till att ta hand om kroppen.
Båda männen nekade till mord men 55-åringen erkände att han hade hjälpt till att linda in en död kropp i hönsnät i den aktuella butikslokalen i slutet av 1992. Förutom erkännandet bestod bevisningen främst av tipsen från år 1992.
Saknar robusthet
Enligt tingsrätten saknade utredningen den robusthet som krävs för fällande dom. Det fanns flera alternativa händelseförlopp som inte kunde uteslutas.
Tingsrätten konstaterade att det inte gick att fastställa varken var eller när mordet hade ägt rum. Något motiv var inte heller klarlagt – även om ett flertal hade förts fram om att den nu döde mannen skulle ha lurat någon vid en narkotikaaffär.
Tingsrätten konstaterade att det dessutom var oklart hur mannen hade mördats och om en eller flera gärningsmän hade varit inblandade.
Tingsrätten ansåg därmed att utredningen brast på så många väsentliga punkter att männen skulle frias. Det enda som band 45-åringen till mordet var tipsen från 1992 och 55-åringens uppgifter.
Kan vara preskriberade
Det var inte heller bevisat att 55-åringen hade varit mer delaktig än vad han själv hade medgett. De handlingar som han de facto hade erkänt bedömer domstolen inte heller som medhjälp till mord och de brott som hans gärning i och för sig skulle ha kunnat innebära var preskriberade.
Båda männen friades därför av tingsrätten.
Åklagaren överklagade domen när det gällde 45-åringen.
Hovrätten slår nu fast att 55-åringens uppgifter inte kan tillmätas någon avgörande betydelse eftersom han själv har stått åtalad för gärningen och därför kan ha haft egna intressen att skydda. Även bevisvärdet för tipsen från 1992 är enligt domstolen begränsat eftersom de har karaktären av ”spaningsuppslag” och dessutom har lämnats av en person som även han skulle kunna vara inblandad i händelsen.
Hovrätten anser att den händelseutveckling som enligt åklagaren skulle ha lett fram till att den åtalade mannen haft skäl att vilja döda den nu döde mannen framstår visserligen som tänkbar. Enligt hovrätten finns det dock ett antal andra möjliga motiv för andra personer och grupper att vilja ta livet av mannen.
Rån, kokain, och svartsjuka
I vittnesförhör har det bland annat talats om rånbyten, kokain och svartsjuka, konstaterar hovrätten. Hovrätten skriver:
”Ingen av dessa motivbilder framstår i sig som så orimlig att den direkt kan lämnas utan avseende. I vilken mån dessa alternativa scenarion utretts och förkastats är inte känt för hovrätten.”
Hovrätten fortsätter.
”Den bakgrund och det händelseförlopp som åklagaren har gjort gällande bygger i stor utsträckning på hypoteser vars riktighet det saknas tillräckligt stöd för i den av åklagaren åberopade utredningen.”
Eftersom det därför inte är ställt utom rimligt tvivel att 45-åringen har mördat offret frias han även i hovrätten.
