Den 52-årige åklagaren åtalades vid Stockholms tingsrätt för tjänstefel enligt följande gärningsbeskrivning:
”Kammaråklagaren X har natten till den 10 maj 2015 i Stockholm uppsåtligen vid sin myndighetsutövning som jouråklagare åsidosatt vad som gällt för uppgiften genom att i Åklagarmyndighetens ärende till polismän vid två tillfallen mellan kl. 02:00 och kl. 03:00 instruera att förhör enligt 24 kap 8 § rättegångsbalken (’anhållningsforhör’) med två gripna personer skulle redovisas till åklagare först efter kl. 08:00. Härigenom har X åsidosatt åklagarens skyldighet att omedelbart efter förhören besluta om de gripna skulle anhållas eller om gripandena skulle hävas.”
Misstänkta för stöld skulle förhöras
Åklagaren hade tjänstgjort en natt då tre utländska lastbilschaufförer hade gripits misstänkta för stöld.
Gripandena anmäldes till åklagaren strax efter klockan två på natten och efter förhör med en av männen beslutade åklagaren att den mannen skulle anhållas. Förhör med de andra två männen hölls vid tretiden men beslut om att anhålla även dem fattades först vid tiotiden på morgonen – av en annan åklagare.
Åklagaren förnekade brott. Han hävdade att han åtminstone inte avsiktligt hade givit ett besked till poliserna om att förhören skulle redovisas först efter klockan 08.00. Under alla amständigheter hävdade han att ett eventuellt tjänstefel skulle anse som ringa med hänsyn till att ”polisen har förhållit sig passiv och inte anmält förhören samt till att de gripna sedermera anhölls, varför de inte har lidit någon skada”.
Beslut ska fattas omedelbart
Tingsrätten konstaterade att en åklagare omedelbart efter ett anhållningsförhör ska besluta om den misstänkte ska anhållas eller om gripandet ska hävas.
Tingsrätten skrev:
”Utifrån noteringarna på tvångsmedelsblankettema kan konstateras att beslut i frågan om att anhålla eller frige de två polska medborgarna inte har fattats omedelbart efter det att 24:8-förhören hade hållits. Objektivt sett har det skett en överträdelse av bestämmelsen i 24 kap 8 § rättegångsbalken. X var jouråklagare under natten och i den egenskapen ansvarig för frihetsberövandena.”
Dubbelkollade ”konstigt” besked
Frågan var då om åklagaren uppsåtligen hade instruerat två polismän att anhållningsförhören skulle redovisas till åklagare först efter klockan åtta på morgonen.
Tingsrätten skrev:
”När det först gäller frågan vad X har sagt till P1 och P2 (poliserna) under natten går uppgifterna isär. X har uppgett att han sade åt polisen att återkomma senast kl 8 eller senast inom sex timmar, vilket var den yttersta tidsfristen för att hålla förhören, att han därvid förutsatte att polisen när förhöret hade genomförts skulle ringa honom, att ingen ringde och att det kan ha skett ett missförstånd.”
Åklagaren hävdar att han hade uppfattat det som om förhören hade blivit fördröjda.
Den ena av poliserna berättade i förhör att åklagaren hade givit honom beskedet att han inte behövde ringa tillbaka före klockan 08.00 – oavsett om de gripna blev förhörda eller inte. Eftersom han tyckte att det lät konstigt frågade han ”så jag behöver inte ringa dig” varpå åklagaren enligt polisen uttryckligen svarade nej.
Polisen anmälde detta till sitt befäl som tyckte att det lät märkligt och därför dubbelkollade och fick samma svar från åklagaren.
Polismannen gjorde dessutom en tjänsteanteckning om saken.
Utrymme för missuppfattningar
Tingsrätten konstaterade att polismännens uppgifter inte var helt samstämmiga och det fanns visst utrymme för missuppfattningar.
Tingsrätten skrev dessutom i sina domskäl:
”Beskedet att polismännen inte behövde återkomma förrän kl 8 kan enligt tingsrättens bedömning inte uppfattas som en bindande instruktion av innebörd att 24:8- anmälan skulle senareläggas. Polisen har ett eget ansvar enligt 24 kap 8 § rättegångsbalken för att skyndsamt anmäla ett anhållningsförhör till åklagare (se Svea hovrätts, avd l, dom 2016-02-09, i mål B 5791-15). En polisman är därför inte skyldig att följa en instruktion som står i strid med lag.”
Eftersom poliserna kunde ha ett eget intresse av att inte få skulden för det inträffade ansåg tingsrätten att deras uppgifter skulle bedömas med försiktighet.
Åklagaren friades därför.
Frias även i hovrätten
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu kommer fram till att det inte går att dra några säkra slutsatser av polisernas vittnesmål och att utredningen i övrigt inte heller visat vad åklagaren egentligen har sagt.
Åklagaren frias därför även i hovrätten.
