Hur många tvister mellan arbetsgivare och anställda tror ni blossar upp på svenska arbetsplatser varje år? Hur många av dessa slutar sedan med en erinran, rinner ut i sanden eller görs upp i godo? Min gissning är att det rör sig om meningsmotsättningar i hundratusental. Vilka hamnar sedan i domstol eller skiljenämnd? Av statistiken att döma verkar det som att en mycket stor del görs upp i godo innan talan väcks i domstol, eftersom det under 2010 kom in blott 171 stycken stämningsansökningar till Stockholm tingsrätt relaterade till tvist mellan arbetsgivare och anställd. 171 stycken!! Skulle man räkna in övriga tingsrätter runt Stockholm kanske det handlar om 600-700 arbetstvister. Ett rimligt antagande är att hälften av dessa tvister sedan förliks under handläggningen.
Arbetstvister kan som bekant även hamna i arbetsdomstolen – både som första instans och då prövningstillstånd beviljas efter tingsrätts dom.
Att talan väcks i tingsrätt beror nästan uteslutande på att arbetsgivaren, av olika skäl, är oorganiserad och inte bunden av kollektivavtal.
Den arbetsgivare som har valt att stå utanför den etablerade organisationsstrukturen saknar också försäkringsskydd i sin företagsförsäkring. Detta har försäkringsbolagen nämligen sett till att göra undantag för. Den anställde däremot, som ofta är fackligt ansluten, har ett rättsskydd genom sitt förbund som täcker den anställdes kostnader både vid vinst och förlust. Det är också förhållandevis vanligt att arbetsgivare felaktigt tror att deras företagsförsäkring ger ersättning för arbetstvister.
För ett mindre företag kan upptäckten att försäkringsbolaget har gjort undantag för arbetstvister vara förödande. Till detta kommer att mekanismerna i lagen om anställningsskydd fungerar på exakt samma sätt vare sig du äger och driver ett storföretag eller en pizzeria med en anställd. En anställd kan exempelvis, utan att exponera sig för någon större risk, göra gällande ogiltighet av en uppsägning innebärande att anställningen består tills dess att en domstol genom interimistiskt beslut eller genom dom säger något annat.
Väljer arbetsgivaren att vara medlem i en arbetsgivarorganisation blir denne normalt sett bunden av kollektivavtal och den gällande förhandlingsordningen. Efter lokala och centrala förhandlingar i en arbetstvist landar parterna till slut i arbetsdomstolen. I normalfallet företräder organisationen sin medlem (arbetsgivaren) i arbetsdomstolen kostnadsfritt men om arbetsgivaren förlorar drabbas denne ändå av motpartens ombudskostnader.
Flera organiserade arbetsgivare jag har talat med vittnar dock om att det har hänt att de har blivit nekade biträde av sin organisation som av olika politiska skäl inte vill driva en viss fråga och då står arbetsgivaren där.
Avsaknaden av försäkringsskydd för arbetstvister skapar därför en obalans då arbetsgivaren kan sakna ekonomiska resurser att få sin sak prövad. Samma förhållande gäller givetvis för privatpersoner som inte är fackligt anslutna eftersom i hemförsäkringen görs samma undantag.
Varför gör då försäkringsbolagen detta undantag frågar man sig? Svaret är politik.
För ett antal år sedan kontaktade jag flera av de svenska försäkringsbolagen för att se om de ville erbjuda försäkringstagarna en produkt som inkluderade arbetstvister och skulle vara mer långtgående än de standardiserade rättsskyddsförsäkringar som idag finns på marknaden. Vi stötte på patrull hos samtliga stora bolag. Det enda försäkringsbolag som ville motivera sitt avböjande svar uttalade att försäkringsbolaget, genom att tillhandahålla en sådan försäkring, skulle skapa obalans i den fina ordning som redan rådde mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.
