Umeåforskaren, Carin Ulander-Wänman undersöker i sin avhandling, Företrädesrätt till återanställning, innehållet i reglerna om företrädesrätt till återanställning och hur dessa fungerar i praktiken samt hur utvecklingen inför framtiden ser ut.
Reglerna om företrädesrätt till återanställning utgör, tillsammans med reglerna om tillsvidareanställningar, kravet på saklig grund vid uppsägningar och turordningsreglerna, en av hörnpelarna i det skydd som Lagen om anställningsskydd har att erbjuda en arbetstagare. Skyddet innebär att en arbetstagare som på grund av arbetsbrist förlorat sitt arbete normalt sett skall erbjudas företräde till ny anställning hos den tidigare arbetsgivaren.
– Trots dessa lagfästa regleringar visar det sig att få arbetstagare med företrädesrätt faktiskt blir återanställda. Arbetsgivarna menar att detta grundar sig i att arbetstagaren har otillräckliga kvalifikationer, säger Ulander-Wänman.
Arbetsgivaren är idag i princip skyldig att erbjuda anställda kompetensutveckling. Den enskilde arbetstagaren kan däremot inte kräva kompetensutveckling av en viss omfattning, med en viss inriktning eller på en viss nivå. I avhandlingen framkommer att de flesta arbetsgivare upplever att bestämmelserna om företrädesrätt utgör ett hinder för flexibilitet och rekrytering av önskad kompetens i företagen.
– Dagens samhällsutveckling har inneburit att reglernas funktion som kontroll- och skyddslagstiftning kraftigt har undergrävts. Det är numera tillåtet att hyra in arbetskraft trots att det finns företrädesberättigade arbetstagare i verksamheten som har tillräckliga kvalifikationer. En arbetsgivare kan således tillgodose sitt behov av arbetskraft med andra arbetstagare än de som blivit uppsagda eller med arbetstagare som har en sämre plats i turordningen om de tar anställning i uthyrningsföretaget, säger Ulander-Wänman.
Sett ur ett europeiskt perspektiv pågår, enligt Ulander-Wänman, ett skifte i synsätt avseende arbetstagarnas anställningstrygghet. EU har som målsättning att bli världens mest konkurrenskraftiga kunskapsekonomi. Det innebär att kravet på kompetens blir en allt viktigare faktor vid fördelning av lediga arbeten. Tryggheten för anställda tenderar numera att handla om att arbetstagare blir mer anpassningsbara vid förändringar än om att livslånga anställningar hos en arbetsgivare upprätthålls.
– Om en arbetstagare ska kunna möta de krav på anpassningsbarhet där normerna om flexibilitet och kompetens anses vara viktiga inslag, krävs juridiskt sett förändringar och kompletteringar för att upprätthålla ett skydd för arbetstagarens anställningsbarhet. Lösningarna bör, enligt min mening, ta sikte på att stärka den enskilde företrädesberättigade arbetstagarens position på arbetsmarknaden, avslutar Ulander-Wänman.
Text Åsa Persson
