Hovrätten fastställde tingsrättens domslut. Tingsrätten påpekar att bolaget borde ha sagt upp arbetstagaren och inte arbetsbefriat denne; då saklig grund för uppsägning förelåg på grund av att bolaget var på obestånd. Då saklig grund för uppsägning från arbetsgivarens sida föreligger ska ersättning som belöper under tiden efter arbetstagarens uppsägningstid, räknat från den tidpunkt arbetstagaren hade kunnat sägas upp, anses uppenbart överstiga vad som är skälig utbetalning i konkurs. Om företaget hade sagt upp arbetstagaren direkt då bolaget var på obestånd hade denne haft en uppsägningstid på en månad eftersom denne varit anställd på bolaget kortare tid än två år. Tingsrätten menar därför att det vore uppenbart oskäligt att tillerkänna arbetstagaren betalningsrätt i konkursen.
Arbetstagaren har under den period som denne har varit arbetsbefriad fram till frånträdandet av anställningen inte bidragit till verksamheten på något sätt som bolaget skulle kunna ha nytta av. Arbetstagarens fordran överstiger därmed uppenbart vad som kan anses skäligt enligt 5 kap. 2 § första stycket konkurslagen.
