Det fanns inget mer Arbetsförmedlingen kunde göra för att få mannen i arbete. Det konstaterar Högsta förvaltnings-domstolen som därför anser att det funnits särskilda skäl att återkalla mannens anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin.
Mannen hade inte haft någon ”fastare förankring” på arbetsmarknaden sedan 1993 bortsett från två stycken lönesubventionerade anställningar vid Kommunals lokalavdelning i Malung 1 juli 2006- 30 juni 2007 samt vid Malung-Sälens kommun 1 juli 2007-30 juni 2008. Den 15 september anvisades han därför till den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin och har sedan dess deltagit i programmet utan att syftet med programmet, vilket är att få ett arbete, har kunnat uppnås.
Visselblåsning – reglerna i verkligheten
Den nya visselblåsarlagen har inneburit betydande utmaningar för organisationer och företag. I samband med att lagen skulle träda i kraft fanns det en stark fokusering gällande kraven på rapporteringskanaler och genomförande av oberoende utredningar – men lagen kan också innebära en förändring av grundbegreppen inom arbetsrätten. Erik Danhard diskuterar, utifrån en nyligen meddelad dom, om lagen skjuter över målet, om skyddet för visselblåsare är skenbart och om arbetsrätten verkligen har förändrats.
Inga skäl att anta att mannen skulle få något jobb
Arbetsförmedlingen har bedömt att alla resurser är uttömda, en bedömning som delades av förvaltningsrätten som ansåg att det fanns skäl att anta att syftet med jobb- och utvecklingsgarantin inte kan uppfyllas i det aktuella fallet. Således ansåg förvaltningsrätten att det funnits särskilda skäl att återkalla anvisningen och överklagandet avslogs därför.
Kammarrätten gick på samma linje
Mannen överklagade domen till kammarrätten som ansåg det utrett att Arbetsförmedlingen fortlöpande kartlagt mannens förutsättningar och genomfört insatser för att han, på snabbast möjligt sätt, skulle komma ut i arbete. Enligt kammarrätten får Arbetsförmedlingen därför anses ha gjort vad som kan krävas av myndigheten inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin, utan att syftet med insatsen har lyckats. Då Arbetsförmedlingen uttömt sina resurser har det, enligt kammarrätten, funnits särskilda skäl att återkalla mannens anvisning till programmet varför även kammarrätten avslog överklagandet.
Fick prövningstillstånd i Hfd
Mannen överklagade domen till Högsta förvaltningsdomstolen som valde att lämna prövningstillstånd i frågan om det funnits särskilda skäl för Arbetsförmedlingen att återkalla anvisningen till jobb- och utvecklingsgarantin.
Högsta förvaltningsdomstolen slår i domen fast att det ”framgår klart att Arbetsförmedlingen har gjort vad som inom ramen för programmet ankommer på myndigheten” och att det därmed förelegat särskilda skäl för återkallelse av mannens anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin. Mannens överklagande avslås därför en tredje gång och återkallelsen står fast.
