Det är en kvinna från Eskilstuna som klagade vände sig till Miljö- och räddningstjänstnämnden i kommunen och klagade på att grannens två katters urin och avföring utgör en sanitär olägenhet i hennes trädgård.
Hon begärde att kommunen skulle upplysa grannen om vilka regler som gäller för katthållning och att kommunen skulle ta fram bestämmelser, restriktioner och riktlinjer för hur man fick hålla tamkatt utomhus.
Kvinnan lämnade också in en beskrivning av vilka problem avföring och urin från katterna i hennes trädgård medförde och bifogade bland annat in fotografier och viss utredning om smittoriskerna med katters avföring.
Hon upplyste dessutom myndigheten om att hon har en blodsjukdom.
Sedan klagomålet hade kommunicerats med berörda grannar i området beslutade nämnden att avsluta ärendet utan vidare åtgärder. Enligt nämnden utgjorde inte störningarna någon olägenhet för människors hälsa.
Kvinnan överklagade till Länsstyrelsen i Södermanland och påpekade bland annat att nämnden inte ens hade besökt platsen eller utrett de påtalade problemen.
Länsstyrelsen avslog dock överklagandet och konstaterade att toleransnivån för olägenheter som orsakas av utekatter enligt rättspraxis är hög och att man får tåla att grannarna har flera utekatter som rör sig i området.
Mark- och miljödomstolen konstaterar nu att de bedömningar som myndigheterna har gjort av de påtalade olägenheterna inte grundar sig på någon undersökning på plats. Man har inte heller tagit någon hänsyn till kvinnans uppgift om att hon lider av en blodsjukdom.
Sammantaget kommer domstolen fram till att nämnden borde ha utrett ärendet närmare och återförvisar nu målet dit för en ny och grundliga undersökning.
Domstolen skriver i sin bedömning:
”Enligt Mark- och miljödomstolens mening kan frågan om olägenhet inte här avgöras genom endast en bedömning med utgångspunkt i antalet katter. Även om det rör sig om endast någon enstaka katt kan självfallet en sådan orsaka betydande olägenheter om den har skaffat sig tillräckligt besvärande vanor och inte låter sig enkelt avskräckas.
Mark- och miljödomstolen ställer sig vidare frågande inför nämndens uppfattning att man kan låta saken bero av det skälet att en spaljé eller ett plank inte fått eller kunnat resas. En katt låter sig erfarenhetsmässigt inte hindras av sådana enkla åtgärder.”
Foto: TT
