”Myndigheterna ska då kunna utse ny ledning – är en bankunion inom EU sanning eller utopi?”

ANALYS/DEBATT – av Marie Karlsson-Tuula, docent i civilrätt vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet

Europakommissionen presenterade den 6 juni 2012 ett förslag till ett gemensamt EU-ramverk för hantering av finansiella kriser i banker, kreditmarknadsföretag och värdepappersföretag.[1] Direktivet från EU syftar bland annat till att säkerställa att myndigheter har trovärdiga verktyg för att avveckla banker och andra finansiella institut på ett sätt som minimerar spridning av risker och samtidigt bibehåller tillgången på grundläggande finansiella tjänster.

Ett annat syfte är att det i första hand är ägarna eller investerarna som ska täcka de ekonomiska förlusterna och inte skattebetalarna. Det har särskilt lyfts fram att man måste få tillbaka förtroendet för banksystemet i Eurozonen. Detta är viktigt för att konjunkturen i EU ånyo ska ta fart.

Ett förtroende för bankerna gör att dessa kan säkra en stabil och långsiktig marknadsfinansiering och därmed kan låna ut pengar till företag och hushåll i takt med att återhämtningen blir allt starkare. Krishanteringsdirektivet ska ses mot bakgrund av den finansiella krisen som inträffade år 2008. Då var det många länder som inte hade planer för hantering av banker i kris eller verktyg för att kunna hantera systemviktiga institut.

Inte heller i Sverige finns det något förfarande som reglerar hur man ska hantera banker eller finansiella institut i ekonomisk kris. I Sverige kom det ett betänkande 2000 om banker i kris. Förslaget ledde inte till någon lagstiftning. Relativt nyligen presenterade Finanskriskommittén ett delbetänkande: ”Att förebygga och hantera finansiella kriser.[2] Ytterligare ett betänkande kommer, enligt plan, inom kort.

Krishanteringsdirektivet från EU innehåller såväl förberedande som förebyggande åtgärder samt åtgärder för ett tidigt ingripande och avvecklingsåtgärder. När det gäller de förberedande åtgärderna tar de sikte på tillsyn, stresstester på en regelbunden basis. Dessutom ska bankerna i förväg förbereda och upprätta rekonstruktions- och avvecklingsplaner.

Dessa ska innehålla de åtgärder som kan behöva vidtas om en ekonomisk kris uppstår. Ett av syftena med åtgärderna är bland annat att bankerna eller de finansiella instituten ska återfå likviditeten, utöka kapitalet samt minska risktagandet i verksamheten. En rekonstruktionsplan motsvarar en plan som har till syfte att förbättra och återställa institutets finansiella ställning efter en betydande ekonomisk försämring.

Rekonstruktionsplanen ska överlämnas för särskild bedömning av tillsynsmyndigheterna. Planerna ska årligen ses över så att innehållet ska utgöra adekvat information om vad som händer om det uppstår en ekonomisk kris.  

En avvecklingsplan har till syfte att under ordnade former avveckla eller omstrukturera finansiella institutet för att på så sätt säkerställa kontinuiteten av dess väsentliga funktioner samt att bevara den finansiella stabiliteten. Planerna ska bland annat innehålla uppgifter om hur instituten ska kunna avvecklas vid en kris.

Avvecklingsplanerna ska också innehålla uppgifter om koncernstrukturer, koncerninterna garantier, skulder, kontrakt motparter etc. Myndigheterna ska, i samband med utformningen och fastställandet av dessa planer, bland annat kunna bestämma att institutets exponeringar måste ändras eller begränsas. Planerna ska vara utformade så att förlusterna för skattebetalarna minimeras och ska ses över årligen så de bibehåller sin aktualitet.

Förslaget från EU innehåller också åtgärder för tidiga ingripanden från tillsynsmyndigheterna när ett institut har fått finansiella problem eller bedriver en alltför riskutsatt verksamhet, så kallad early intervention. Myndigheterna ska till exempel få möjlighet att förbjuda utdelningar. De ska också kunna byta ut företagsledningen. Myndigheterna har dessutom rätt att ingripa när ett institut har brutit mot kapitaltäckningskraven eller är på väg att bryta mot dessa.

Om ett institut underlåter att vidtaga de av myndigheterna ålagda åtgärderna eller om rekonstruktionsplanen inte betecknas som trovärdig ska tillsynsmyndigheterna kunna utse en särskild förvaltare, en så kallad special manager. Denna person ska under högst ett år ta över förvaltningen av institutet eller stötta den befintliga ledningen. Huvuduppgiften för den tillsatta förvaltningen är att återställa den finansiella ställningen i institutet samt driva verksamheten vidare på ett aktsamt sätt.

Förvaltaren ersätter ledningen i institutet och får alla dess befogenheter att agera utan att skada de ordinarie aktieägarnas rättigheter. Krishanertingsdirektivet innehåller också ett gemensamt förslag till flera olika avvecklingsåtgärder. Ett avvecklingsförfarande ska endast inledas om det ligger i allmänhetens intresse att så sker.

Den svenska regeringen har dock signalerat att Sverige inte ska gå med i Bankunionen i närtid. Våra banker berörs dock av den nya regimen eftersom några av dem bedriver betydande verksamhet utanför Sveriges gränser. Det är dessutom, enligt min uppfattning, angeläget att alla parallella processer inom EU hanteras på ett enhetligt sätt.

Det är dessutom också väldigt viktigt att Bankunionen inte leder till att det blir en uppdelning på marknaden mellan euro- och icke euroländer. I ett sådant fall förlorar en gemensam Bankunion sitt syfte.