KRÖNIKA – av Per Rönström, avgående VD/MP på advokatfirma DLA Nordic
Efter elva år som VD/MP på advokatfirma DLA Nordic ska Per Rönström nu lämna över till sin efterträdare. Han är den VD/MP som suttit flest år på posten bland de stora affärsjuridiska byråerna i Sverige. I tre krönikor, som kommer att publiceras under lika många veckor i Dagens Juridik, reflekterar Per Rönström över branschfrågor medan han städar ur sin bokhylla.
Att städa sitt rum kan få många konsekvenser. Utöver de rent estetiska följderna, hittar man ibland något som får en att fundera lite, kanske till och med utanför boxen.
Då jag häromdagen grävde lite i bokhyllan hittade jag gamla matriklar från advokatsamfundet. Min äldsta, från 1987 då jag själv började i advokatbranschen, hade på utsidan färgmässigt övergått från en då säkert vacker gulbrun nyans, till nu efter ett kvartsekel, en något mer blek grå ton.
Trots detta något dystra yttre lockade ändock dess innehåll till studie. Inte utan viss förnöjelse kunde jag notera de gamla välkända namnen i branschen, såväl individer som byråer. Den då överlägset största byrån, Lagerlöf , tog nästan en halvsida i anspråk för att kunna rada upp alla sina 52 jurister. Andra fick nöja sig med en femtedels sida för att räkna upp sina 15-30 jurister. Någon tryckt matrikel har vi inte sett på många år från samfundet, istället finns allt nu på nätet.
En annan utveckling är tillväxten i advokatbranschen, i vart fall inom affärsjuridiken, såväl vad gäller antalet advokater som byråernas storlek. Att som Carl Swartling Advokatbyrå ha ett 25-tal jurister listade i matrikeln var nog ganska imponerande 1987 medan dagens Mannerheimer Swartling med 400 jurister framstår i jämförelse närmast som en koloss.
För min egen byrå DLA Nordic, då under namnet Gunnar Lindhs Advokatbyrå, redovisade 1987 års matrikel 13 jurister. Idag är vi en fullservicebyrå med 85 jurister och med ett nära samarbete med DLA Piper, idag världens största advokatbyrå.
Varför har det blivit så här? Det är inget unikt för advokatbranschen för så är det i många branscher, säger väl någon. Nog finns det vissa paralleller med exempelvis revisionsbranschen, men vad har drivkrafterna varit i advokatbranschen?
Internationalisering, specialisering, teknikutveckling och ökad konkurrens brukar framhållas som några förhållanden som präglat advokatverksamheten de senaste decennierna. Men är det dessa förhållanden som varit drivkrafterna för förändringen? Eller är det möjligen så att det är dessa förhållanden som är effekterna av förändringen? Vad som är hönan respektive ägget kan man alltid diskutera, men vad kan man dra för slutsatser därav inför framtiden?
Att omvärlds- och strukturförhållanden påverkat utvecklingen kanske inte ska motsägas, men frågan är vilken betydelse som de inneboende mänskliga drivkrafterna haft. Och vilka är då dessa? Om man ska vara lite krass är det nog prestige och pengar, eller kanske till och med i omvänd ordning!
Dagens situation med en allmän stagnation i tillväxten för advokatbranschen och en noterbar tendens med fler och mindre byråer med – i vart fall i marknadsföringen – begränsat och specialiserat utbud i tjänsteerbjudandet, kommer säkert att få genomslag avseende strukturen i advokatbranschen. Vår käre finansminister hjälper ju dessutom till att påskynda en sådan utveckling. Följderna kan säkert bli många, inte minst för dagens advokatbyråer och deras medarbetare, men också för våra klienter och framtida medarbetare.
Så var det då frågan om det är viktigt att vara stor. Frågan handlar nog inte om att vara stor eller inte, utan snarare stor för vem? För det egna egot eller för klienterna?
I vissa sammanhang har det blivit viktigare att man är en stor och global aktör, medan det i andra sammanhang är kompetensen som sådan som är avgörande oavsett storleken på den organisation som tillhandahåller kompetensen. Då efterfrågan av kvalificerad kompetens inom många enskilda områden ökat har detta säkert bidragit till att vissa byråer vuxit kraftigt och att många i branschen funnit det naturligt.
Även bland juriststudenter och young professionals (finns det för övrigt old professionals?), har polariseringen blivit tydligare. Nästa generations jurister har till viss del andra värderingar och är mer tydliga med vad de söker hos en arbetsgivare. För dem är prestige inte bara förknippat med en stor byrå med ett känt varumärke, utan även eller kanske mera, att byrån som man arbetar för delar ens egna värderingar och har en företagskultur som lockar.
Frågan om storlek drivs således alltjämt av marknadens behov i kombination med prestige bland oss jurister. Skillnaden idag är att såväl storlek som prestige har omdefinierats.
Det är antagligen så att en viss storlek skapar stabilitet och trygghet för vissa klienter och för delar av vår bransch, samtidigt kan storlek ibland vara förlamande och bevarande av strukturer. I ett läge då våra klienters verksamhetsklimat kontinuerligt utsätts för nya utmaningar lokalt och internationellt är det viktigt att vi snabbt anpassar oss till nya krav och värderingar. I slutändan är det kanske inte storleken i sig som blir avgörande, utan att man har organisationer och medarbetare som är beredda att anpassa sig efter nya förutsättningar på marknaden.
De mer övergripande samhällseffekterna ska väl inte överdrivas, men på lite längre sikt kan en minskad stabilitet påverka grunderna för ett väl fungerande advokatväsende. Men å andra sidan är det inte just omprövningen av rådande betingelser och de därav föranledda förändringarna som skapar grunden för en framtida dynamisk utveckling?
Funderingar i all ära, men det är dags att gå vidare med städningen. Vad döljer sig i nästa hylla?
Per Rönström tillträdde som VD/MP på advokatfirma DLA Nordic våren 2003. Byrån har sedan dess fördubblat sin omsättning, etablerat ett samarbete med världens största advokatbyrå DLA Piper och har nu 85 jurister på kontoret i Stockholm.
