Till och från framhålls att Sverige generellt har för korta fängelsestraff, och att dessa därför borde skärpas. Men en straffskärpning skulle endast få en marginell betydelse för återfallsförbrytare på grund av dagens regler för villkorlig frigivning.
I dag gäller en mycket stark presumtion för villkorlig frigivning när två tredjedelar av strafftiden avtjänats. För att villkorlig frigivning ska kunna skjutas upp krävs synnerliga skäl. En reformering av dessa regler vore en mer verkningsfull strategi, anser Anti Avsan.
– De nya reglerna skulle också tydliggöra att villkorlig frigivning är signal till den dömde att ”den här gången dömdes du till visserligen till fängelse, men vi räknar med att du har lärt dig din läxa – om du döms till fängelse igen inom viss tid får du inte åtnjuta förmånen av villkorlig frigivning utan du får avtjäna inte bara den del av straffet du slapp genom den villkorliga frigivningen utan också hela det fängelsestraff som döms ut nästa gång”.
Både internationell och svensk forskning visar att det är ett förhållandevis litet antal individer som gör sig skyldiga till brott, men som står för en stor del av den samlade brottsligheten. Genom att ändra reglerna för villkorlig frigivning kan man enligt Anti Avsan på ett effektivt komma till rätta med återfallsförbrytarna.
I motionen föreslås att personer som efter att ha dömts till fängelse vid ett tillfälle, och sedan återfaller i brottslighet inom fyra år, inte ska kunna bli villkorligt frigivna. Enligt förslagen kommer personer som ofta återfaller i kriminalitet genom de ändrade reglerna avtjäna mer tid av de utdömda straffen i fängelse; vilket effektivt skulle minska den totala brottsligheten. Tanken att utdömt fängelsestraff också avtjänas står även i överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet.
Med de nya reglerna skulle den totala brottsligheten säkerligen minska eftersom de föreslagna reglerna tar sikte på dem som är mest brottsaktiva och dem som återfaller i brottslighet som ligger på fängelsenivå, säger Anti Avsan. Vidare skulle regler som innebär att ett utdömt fängelsestraff faktiskt avtjänas – i de situationer när det blir aktuellt – med största sannolikhet medföra att regelverket i denna del skulle uppfattas stå i bättre överensstämmelse med det allmänna rättsmedvetandet.
– De föreslagna ändringarna passar väl in i dagens påföljdssystem och fordrar inte speciellt genomgripande ändringar av detta. Utredningsarbetet borde av den anledningen inte behöva bli så omfattande. Rent teoretiskt skulle reglerna kunna börja tillämpas inom ett eller ett par år, säger Anti Avsan.
Riksdagsmotioner skickas inte ut på remiss, men om förslagen får gehör får frågan beredas och utredas på vanligt sätt. Detta kan ske antingen genom att regeringen tillsätter en ny utredning eller att förslagen behandlas av exempelvis straffnivåutredningen.
Johanna Haddäng
