Anstalten hade hänvisat internen till en arbetsförmedlares kontaktperson. Internen avböjde dock en sådan kontakt. En kriminalvårdstjänsteman hade då via sin privata dator skaffat en e-postadress till internen. Via tjänstemannen kunde en elektronisk arbetsansökan lämnas in till den tilltänkte arbetsgivaren.
Justitiekanslern konstaterar att det inte finns någon författning på området som ger en intagen rätt till att korrespondera med omvärlden via e-post. I avsaknad av reglering på området kan det inte anses föreligga någon skyldighet för kriminalvården att erbjuda en intagen möjlighet att skicka e-post.
JK menar dock att anstalten ska bistå den intagne med nödvändig hjälp i dennes ansträngningar att skaffa sig ett arbete. Om den presumtive arbetsgivaren föredrar att ansökan skickas per e-post bör anstalten verka för att den intagne får möjlighet att uppfylla detta önskemål. JK konstaterar att så skedde i detta fall och att kriminalvårdstjänstemannen inte har gjort något fel. Visserligen ska personal anställd inom kriminalvården i princip inte bistå en intagen med hjälp utanför tjänsten. I detta fall anser JK att kriminalvårdstjänstemannen agerat inom tjänsten.
