”Anne Rambergs argumentation är högst diskutabel – nyansera kraven för tillträde till advokatyrket”

DEBATT – av Ingrid Arnesdotter, professor em. i affärsrätt och Andreas Norlén, jur. dr och riksdagledamot (M) i Konstitutionsutskottet

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har i olika sammanhang redogjort för sin syn på vilka krav på formell utbildning som bör ställas på den som vill bli medlem i Sveriges advokatsamfund. Hon anser att kravet på avlagd juristexamen (tidigare jur.kand-examen) bör bibehållas och anför att skälet till hennes utspel är att det framförts krav på att även affärsjuridisk masterexamen från Linköpings universitet ska ge behörighet att bli advokat. Det finns anledning att utveckla och precisera diskussionen.

I en artikel i ämnet i tidskriften Advokaten redogör Anne Ramberg främst för gällande rätt på området. Det enda sakargument hon anför är att den affärsjuridiska utbildningen inte innehåller straffrätt och processrätt, ämnesområden som ”utgör själva kärnan i advokatuppdraget”, och hon menar att de som ”förenat sig med Linköpings universitet i kravet på ett sänkt utbildningskrav” är ”fel på det”. Ramberg beskriver advokatyrkets kärnvärden som oberoende, lojalitet, tystnadsplikt och skydd mot intressekonflikter.

Rambergs argumentation är emellertid högst diskutabel eller rentav felaktig på åtminstone tre punkter.

För det första finns det ingen som argumenterar för ett sänkt utbildningskrav som behörighet för advokatyrket – däremot för ett breddat.

För det andra är det svårt att föreställa sig att studenternas tillägnande av de kärnvärden som Ramberg nämner sker inom ramen för två enstaka kurser inom juristprogrammet.

Och för det tredje ingår i viss mån utbildning i straffrätt, framför allt ekonomisk straffrätt, och civilprocessrätt som obligatoriska eller valbara inslag i de affärsjuridiska programmen. Dessa är uppbyggda i form av en treårig kandidat-utbildning och en påbyggnad i form av en tvåårig masterutbildning, totalt alltså fem års studier, ett halvt år längre, således, än juristprogrammet.

Att hävda att det skulle innebära ett sänkt utbildningskrav att öppna advokatsamfundet för personer som läst en längre jurist-utbildning än dagens medlemmar framstår inte som rimligt. En förändring kan knappast per definition innebära en försämring. Att vissa moment utgått eller tonats ned till förmån för andra måste bedömas på ett mera seriöst sätt.

Den logiska utgångspunkten för att definiera behörigheten till advokatyrket är enligt vår mening vilka roller en advokat kan bedömas ha inom det svenska rättssystemet. Vi urskiljer två huvudroller, nämligen den rådgivande och den processförande. Båda rollerna innebär i regel specialiseringar på olika rättsområden. Advokatyrket är således mycket mångfacetterat.

För den processförande huvudrollen krävs en mycket god förmåga att i efterhand analysera och värdera ett inträffat skeende och den bevisning som den egna parten och motparten kan anföra. Juristexamen ger den bästa utbildningen för denna roll, eftersom den i sin egenskap av så kallad yrkesexamen har till explicit uppdrag att tillförsäkra samhället personer med utbildning för det offentliga rättsväsendets behov.

För den rådgivande huvudrollen ter sig emellertid situationen annorlunda. Här handlar det om att genom proaktivt arbete konstruera framtiden för sin klient. Inom det affärsjuridiska området sker detta i nära samverkan med bland annat civilekonomer och civilingenjörer. Affärsjuristen måste kunna analysera och värdera olika handlingsalternativ, formulera lösningar, värdera bevismöjligheterna i samband med eventuella tvister och förstå ekonomernas och teknikernas resonemang, så att en för klienten optimal lösning, utifrån alla de föreliggande perspektiven, kan uppnås.

Det är för oss uppenbart att det handlar om en annan juridisk kompetens än den som ligger till grund för den processförande huvudrollen, inte nödvändigtvis viktigare eller svårare men inte heller oviktigare eller enklare och definitivt inte utan full respekt för de kärnvärden som enligt Ramberg ligger till grund för advokatyrket. Många advokater arbetar idag, med juristexamen eller jur.kand.examen som grund, enbart inom ramen för den rådgivande huvudrollen, medan andra är enbart processförande.

Den affärsjuridiska utbildningen i Linköping har med sin integration av juridik och ekonomi (och inom det ena programmet också ett främmande språk) byggts upp med uttrycklig målsättning att förbereda sina studenter för ett yrkesliv som rådgivande affärsjurist. Vid den bedömning av alla juridiskt inriktade utbildningar inom högskolan som Högskoleverket genomförde år 2012 erhöll den affärsjuridiska masterutbildningen i Linköping – i likhet med främst utbildningarna för juristexamen vid Uppsala och Lunds universitet – omdömet Mycket hög kvalitet, det högsta betyg som tillämpas vid kvalitetsvärderingarna av högskolans utbildningar.

Det är för oss mycket svårt att se att en student med en affärsjuridisk masterutbildning från Linköpings universitet inte skulle vara väl så skickad att fullgöra den rådgivande advokatrollen som studenter från de traditionella juristprogrammen.

Vi nämnde ovan att juristexamen är en yrkesexamen med syfte att utbilda personer för det offentliga rättsväsendet, inte minst domare. Detta innebär att det finns en adekvat yrkesexamen också för den processförande advokaten.

För den rådgivande juristen, oavsett om denne vill bli advokat eller ej, finns ingen lämplig yrkesexamen. De flesta som ser en sådan bana framför sig väljer att studera på juristprogrammet. En mindre grupp – för närvarande drygt 100 per år – söker sig till de affärsjuridiska programmen i Linköping. Det skulle vara till stort värde för Sverige som kunskapsnation om också den rådgivande advokatrollen kunde ges ett adekvat utbildningsstöd i form av en ny yrkesexamen, inriktad på främst näringslivets behov, en  affärsjuridisk yrkesexamen. Vår bedömning är att en sådan ny yrkesexamen skulle möta ett stort intresse från studenternas sida och införlivas med i princip alla universitets utbildningsutbud.

Ett intressant alternativ till att arbeta med en eller flera definierade utbildningar som behö-righetsgrund för tillträde till advokatyrket är att Advokatsamfundet utvecklar det så kallade advokatprovet, så att det för alla, oavsett utbildningsbakgrund, fångar in de kunskaps- och värderingsmässiga kvaliteter som samfundet vill upprätthålla för sina medlemmar. Ett sådant förfarande skulle öppna samfundet och samtidigt förbättra kvalitetssäkringen vad avser antagandet av nya medlemmar.

Läs Anne Rambergs artikel i ”Advokaten” här.