Grant Thornton friades i tingsrätten från anklagelserna om vårdslös rådgivning. Hovrätten ville inte pröva målet, men Högsta domstolen beslutar nu att målet ska prövas.
Anledningen är att det inte finns tillräckligt med praxis kring uppdragsgivarens medvetenhet om sitt eget risktagande.
Grant Thornton har stämts av två affärsmän som under åren 2005–2008 ägde hälften vardera av aktierna i ett bolag, vars verksamhet i huvudsak var inriktad på posthantering. Från den 2 maj 2005 till den 31 maj 2008 var en av Grant Thorntons delägare registrerad som bolagets revisor.
Under i huvudsak åren 2006 och 2007 upprättades en skattemässig struktur för postbolaget. Under 2006 träffade postbolaget ett licensavtal med ett brittiskt bolag. Avtalet avsåg ett posthanteringssystem som postbolaget skulle erlägga licensavgifter för enligt en viss procentsats av bolagets omsättning, betalningar som senare också gjordes.
Var delägare i det brittiska bolaget
De två affärsmännen var i sin tur delägare i det brittiska bolaget genom varsin utländsk kapitalförsäkring meddelad av Victory Life & Pension Assurance. Kapitalförsäkringarna hade rätt till vinsten avseende rättigheterna, det vill säga royaltybetalningarna till det brittiska bolaget minskat med kostnaderna. Genom upplägget kunde vinsterna i det brittiska bolaget med anledning av royaltybetalningarna slussas till Victory Life och kapitalförsäkringarna.
De två affärsmännen lyfte sedan utdelning ur kapitalförsäkringarna, som överfördes till bankkonton utomlands som männen hade tillgång till via varsitt bankkort.
Postbolaget säljs
I början av 2007 påbörjades en diskussion om en överlåtelse av postbolaget. För rådgivning kring företagsöverlåtelsen anlitade de två affärsmännen Grant Thornton. Under 2008 och 2009 hade Grant Thornton även ett uppdrag att bistå de två affärsmännen vid upprättandet av deras inkomstdeklarationer för taxeringsåren 2007 respektive 2008.
Affärsmännen sålde sina aktier i postbolaget till Swiss Post International Sweden under 2008. Affärsmännen hade inför försäljningen överlåtit sina aktier i postbolaget till varsitt holdingbolag. På Swiss Posts begäran avslutades licensavtalet. Grant Thornton var även behjälpligt med det förfarandet.
Grant Thorntons arvode för rådgivningen vid företagsöverlåtelsen uppgick till cirka 250 000 kronor. För övrig rådgivning uppgick arvodet under åren i vart fall till 175 000 kronor.
Skatteverket underkände strukturen
I december 2013 underkände Skatteverket strukturen i sitt omprövningsbeslut. Enligt Skatteverket utgjorde licensavtalet ett skenavtal då det saknades motprestationer till postbolaget motsvarande royaltybetalningarna.
Betalningarna sågs därmed som förtäckt lön till affärsmännen. Skatteverket beslutade att eftertaxera affärsmännen samt påföra dem ränta och skattetillägg. Skatteverket beslutade också att påföra postbolaget skattetillägg samt arbetsgivaravgifter för oredovisad lön.
Förlikning med Swiss Post
I december 2015 träffade affärsmännen ett förlikningsavtal om att utge 810 000 kronor vardera till Swiss Post med anledning av de krav som Swiss Post framställt för kostnader som uppkommit för postbolaget efter Skatteverkets beslut. Anledningen till Swiss Posts krav var en garantibestämmelse i överlåtelseavtalet där affärsmännen hade intygat att alla postbolagets skatter var betalda. Detta var ett råd som gavs av Grant Thorntons revisor, enligt affärsmännen.
Tvisten i målet rör huruvida Grant Thornton är skadeståndsskyldigt gentemot affärsmännen för de skatter och avgifter som de i efterhand personligen blivit påförda samt för de kostnader som uppstått genom förlikningslikviden.
Kravet mot Grant Thornton
Affärsmännen kräver Grant Thornton på 2,9 miljoner kronor samt 810 000 kronor.
”Den rådgivning och de åtgärder som N.N (revisorn reds anm.) vidtagit, återgivna under förstahandsgrunden, har varit vårdslösa eftersom Grant Thornton genom N.N (revisorn) föreslagit ett skatteupplägg som inte var förenligt med gällande skattelagstiftning”.
Vidare menar affärsmännen att ”Grant Thornton har inom ramen för uppdraget haft en skyldighet att upplysa om riskerna med Strukturen, vilket bolaget underlåtit”. De menar att revisorn och Grant Thornton kände till eller i vart fall borde ha känt till att detta upplägg skulle komma att underkännas skatterättsligt eller att det förelåg en betydande risk för detta.
”Då parterna haft ett avtal om skatterådgivning och Grant Thornton genom vårdslöshet har vållat Kärandena skada är Grant Thornton skyldigt att ersätta skadan”, menar affärsmännen.
Grant Thorntons sida av saken
Grant Thornton slår ifrån sig anklagelserna och menar att revisorn inte har gett den rådgivning och genomfört de åtgärder som påstås. Strukturen har visserligen diskuterats av affärsmännen och revisorn. I samband med diskussionen om Strukturen har revisorn sagt till affärsmännen att upplägget utgjorde skatteplanering och varnat för eventuella skattekonsekvenser.
Grant Thornton har även uppgett att affärsmännen själva har bidragit till händelseförloppet genom att underteckna licensavtalet, som var ett skenavtal. Avtalet ingicks inte på anmodan av revisorn, menar revisonsbyrån. En av affärsmännen har självständigt gett postbolagets ekonomiansvariga i uppdrag att genomföra betalningarna till det brittiska bolaget. Affärsmännen har vidare haft en strävan att minimera sina skattekostnader genom skatteplanering, något som alltid är förknippat med betydande risker. Enligt Grant Thornton har revisorn vid diskussionen om strukturen uppgett att upplägget utgjorde skatte- planering och då varnat för eventuella skattekonsekvenser.
Tingsrätten om skattesituationen
Tingsrätten kommer fram till att affärsmännen har styrkt att de under en flerårsperiod haft flera kontakter med revisorn inte bara om postbolaget utan även om sin privata skattesituation. Särskilt mot bakgrund av vad som framkommit om revisorns kunskaper om Strukturen, hans förhållandevis goda kännedom om det brittiska bolaget och fakturaposterna är det vidare styrkt att revisorn förklarat Strukturens upplägg för affärsmännen och hur betalningarna skulle göras samt förmedlat kontakten mellan postbolagen och det brittiska bolaget.
Tingsrätten hänvisar dock till att det däremot inte är visat att revisorn medverkat vid undertecknandet av licensavtalet, lämnat råd om garantierna eller varit inblandad i inrättandet av de utländska bankkontona.
Tingsrätten kommer även fram till slutsatsen att ett uppdragsförhållande om skatterådgivning har uppkommit mellan affärsmännen och Grant Thornton.
Eget risktagande
”Oavsett om N.N (revisorn) intygade att detta var lagenligt eller att Kärandena inte hade någon avsikt att göra något olagligt anser tingsrätten att det redovisade sammantaget inneburit ett sådant eget risktagande att N.N (Revisorns) agerande inte kan anses vårdslöst”, skriver domstolen och uppger att affärsmännen inte har rätt till skadestånd.
Domen överklagades av affärsmännen till Svea hovrätt som dock inte beviljade prövningstillstånd. Målet gick därefter upp till Högsta domstolen som svarade att Högsta domstolen ändrar hovrättens beslut och meddelar tillstånd till målets prövning i hovrätten.
”I målet aktualiseras frågan hur bedömningen av om en rådgivare agerat vårdslöst förhåller sig till uppdragsgivarens medvetenhet om sitt eget risktagande. Frågan är inte tillräckligt belyst i rättspraxis. Det är därför av vikt för ledningen av rättstillämpningen att målet prövas av högre rätt”, skriver Högsta domstolen.
