En kvinna hade undertecknat en generell borgen i Danske bank för sin mans bolag. När mannen dog fanns en återstående fordran i bolaget och banken ansökte om betalningsföreläggande.
Företaget försattes i konkurs en månad efter ansökan och kvinnan bestred föreläggandet. Tingsrätten konstaterade att banken aldrig träffat eller pratat med kvinnan om åtagandet, utan att all kontakt hade förts via mannen.
Inte ens när bolagets ekonomi väsentligen försämrats kontaktades hon, vilket domstolen ansåg strida mot god banksed. Banken ansågs inte fritas från ansvar på grund av att kvinnan haft ställning som styrelseledamot och firmatecknare i bolaget eller då hon var maka till mannen.
Banken ansågs dessutom ha gjort en bristfällig kreditprövning. Domstolen ogillade därför bankens talan.
Efter överklagande fann hovrätten dock att det inte var visat att banken brustit i sin kreditprövning. Inte heller hade fullgörandet av bankens informationsplikt brustit, då kvinnans undertecknande inneburit ett åtagande samt då hon ansågs ha varit beredd att i vinstsyfte ta risker för bolaget.
Kvinnan ansågs vidare ha haft full insyn i bolaget genom sin ställning som styrelseledamot och firmatecknare. Hon ålades därför att betala närmare 300 000 kronor till banken.
Högsta domstolen, HD, beslutar nu att inte pröva målet och hovrättens avgörande står därmed fast.
