Det var Socialnämnden i Jönköpings kommun som avslog den 31-åriga kvinnans ansökan om att få 17 600 kronor i ekonomiskt bistånd för sina och sinas barns resekostnader till Kosovo där hennes man han hade blivit begravd.
Kvinnan överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Jönköping och pekade på att det handlade om hennes mans begravning:
”Hans sista önskan vara att få begravas i Kosovo av religiösa skäl. Av religiösa skäl måste jordfästningen ske snabbt, helst inom 24 timmar. Det var en självklarhet att hon och barnen skulle närvara vid begravningen.”
Gäller inte utlandsbegravningar
Förvaltningsrätten konstaterade att bistånd för begravningskostnader normalt inte omfattar merkostnader för transport till utlandet och begravningar utomlands. Förvaltningsrätten gick därför på Socialnämndens linje och avslog överklagandet.
Kvinnan överklagade till Kammarrätten i Jönköping där hon lyfte fram sin ekonomiska situation:
”Vid tidpunkten för ansökan hade hon försörjningsstöd och kunde inte med hjälp av egna inkomster uppnå skälig levnadsnivå. Hennes make kom till Sverige från Kosovo. Inte så lång tid efter att han kommit till Sverige blev han sjuk och gick bort bara 30 år gammal.”
”Hennes make var troende muslim och för honom var det mycket viktigt att han blev begravd i Kosovo. Han avled på en fredag och på söndagen åkte de till Kosovo. Hon hade ingen möjlighet att kontakta socialtjänsten före resan.”
Särskilda omständigheter
Kammarrätten konstaterar att ekonomiskt bistånd är till för att garantera kommunens invånare ”en skälig levnadsnivå” och att frågan nu är om detta kan anses gälla den resa som kvinnan har begärt bidrag för.
”Deltagande i en mycket nära anhörigs, såsom ett barns eller en förälders, begravning har i praxis ansetts ingå i begreppet skälig levnadsnivå.”
Kammarrätten pekar samtidigt på att bidrag för just utlandsbegravningar kräver ”begränsade resekostnader” och ”alldeles särskilda omständigheter” till exempel i form av att den anhörige har avlidit i utlandet.
Kunde påverka begravningen
Kammarrätten anser inte att mannens egen vilja om att bli begrav i Kosovo väger så tungt att det kan anses innefatta hans familjs rätt till bidrag för att uppnå en ”skälig levnadsnivå”.
”I egenskap av efterlevande maka och dödsbodelägare kunde K (kvinnan) påverka platsen för begravningen och kunde därmed begränsa kostnaderna.”
”Oberoende av K:s makes sista vilja, har inte annat framkommit än att han kunnat få en värdig begravning i Sverige.”
Kammarrätten anser därför att kvinnans och barnens resekostnader inte var nödvändiga för att tillförsäkra dem en skälig levnadsnivå.
Överklagandet avslås därför även av kammarrätten.
