I det dödsfallsintyg med släktutredning som skickades från Skatteverket till begravningsbyrån framgick att den avlidne mannen hade ytterligare en dotter född år 1961; för vilken han skulle ha gjort ett faderskapserkännande år 1987. Efter kontroll med visade sig registreringen vara felaktig.
Både Skatteverket och JK konstaterar att eftersom den oriktiga uppgiften i folkbokföringsregistret har avsett kvinnans numera avlidna make, har kvinnan själv inte rätt till ersättning enligt den då gällande datalagen. Enligt skadeståndslagen kan i vissa fall ersättning utgå till annan än den registrerade, men eftersom det förflutit mer än tio år sedan den skadeståndsgrundande handlingen begicks är rätten preskriberad.
JK anför för egen del att den felaktiga muntliga upplysningen som i samband med dödsboutredningen lämnades av handläggaren på Skatteverket till bouppteckningsmannen inte har ett sådant samband med myndighetsutövning att staten har ådragit sig skadeståndsskyldighet. Det är heller enligt JK visat att kvinnan utsatts för ett sådant typiskt integritetskränkande brott som krävs för att staten ska vara skyldig att utge kränkningsersättning. JK avslår därför kvinnans skadeståndsanspråk.
Johanna Haddäng
