En kvinnan anmälde att hennes dotter blivit våldtagen och pekade, med hjälp av en Facebookbild, ut en butiksexpedit som hon påstod hade begått brottet.
Expediten kom att anhållas – på knapphändiga uppgifter – men anhållandet skulle senare visa sig vara felaktigt.
Någon kritik riktas dock inte mot varken polis eller åklagare som varit inblandade i ärendet.
Den kvinnliga butiksexpediten anhölls på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt mot barn. Detta sedan en annan kvinnan gått till polisen och uppgett att hennes treåriga dotter hade utsatts för brott av en anställd i en butik.
Enligt anmälaren hade hennes dotter plötsligt försvunnit under besöket i butiken och sedan återfunnits, sittandes på golvet med nedhasad overall, i ett mindre rum framför en expedit. Kvinnan anade att något inte stod rätt till och dagen därpå hade dottern berättat om den misstänkta gärningen. Strax efter detta fick kvinnan hjälp av en vännina som lyckades få reda på namnet på expediten – och på så sätt kunde hon söka fram en bild på samma person på Facebook. Enligt kvinnan hade dottern, när hon förevisats bilden, bekräftat att det var personen på bilden som var den som utsatt henne.
Polisen tog, efter ett telefonförhör med kvinnan, kontakt med en jouråklagare som beslutade att anhålla expediten i hennes frånvaro, på sannolika skäl misstänkt för barnvåldtäkt. Utpekandet visade sig senare, efter att bland annat husrannsakan gjorts hemma hos expediten, vara felaktigt och hon hade inte ens arbetat i butiken den aktuella dagen.
JO ”mycket tveksam” till bedömningen
Polisernas och åklagarnas agerande i ärendet har nu granskats av Justitieombudsmannen. En granskning som riktats in på beslutet att anhålla kvinnan samt det faktum att hon förhördes utan en försvarare närvarande.
JO säger sig vara ”mycket tveksam” till att det funnits underlag för bedömningen att den anhållna kvinnan var på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt mot barn. Det fanns, mot bakgrund av det knapphändiga underlaget, ”anledning för åklagaren att närmare undersöka hur utpekandet hade gått till i syfte att kontrollera dess tillförlitlighet” samt anledning att komplettera utredningen gällande omständigheterna kring den misstänkta gärningen och hur den treåriga flickans berättelse lämnats.
Enligt JO framstår det inte som att risken för att expediten skulle undanröja bevis varit så stor att det inte funnits möjlighet att komplettera utredningen gällande omständigheterna kring det misstänkta brottet. Mot bakgrund av detta var det, enligt JO, ”inte tillfredsställande” att några direktiv om fler utredningsåtgärder inte gavs samt att resultatet av dessa avvaktades innan ställning togs i anhållningsfrågan.
Ingen kritik mot Polisen
Samtidigt anser JO att frågan om det finns tillräckliga grunder för ett anhållande ytterst är en bedömningsfråga och att det inte finns skäl att kritisera åklagaren för det aktuella beslutet. När det gäller utpekandet anser JO att det varit ”önskvärt” om Polisen vidtagit åtgärder för att kontrollera hur tillförlitligt detta var – men inte heller denna brist är tillräcklig för kritik.
När det gäller expeditens uppgifter om att hon inte haft någon försvarare närvarande vid förhöret konstaterar JO att detta inneburit att Polisen inte kunnat hålla något annat än ett delgivningsförhör. Enligt JO visar protokollet från det aktuella förhöret att detta får anses ”falla inom ramen för vad som är godtagbart utan att en försvarare är närvarande”. Polisen ska därför inte kritiseras för detta.
