Regeringen lämnade i december en lagrådsremiss där man föreslår ett nytt svenskt regelsystem för att genomföra utstationeringsdirektivets och tillämpningsdirektivets regler om utstationerade arbetstagares rätt till vissa arbets- och anställningsvillkor.
Bevisregeln tas bort
De föreslagna reglerna ska ersätta de nu gällande reglerna som brukar benämnas lex Laval.
Bland annat tas den så kallade bevisregeln bort vilket i princip innebär att facket lättare ska kunna ta till stridsåtgärder när utländska arbetare saknar kollektivavtal.
Regeringen har själva argumenterat för att de nya reglerna är mer effektiva och mer ändamålsenliga än lex Laval.
Oklart om förslagen tillgodoser syften
Men Lagrådets ledamöter är tveksamma och pekar på att det saknas en systematisk utvärdering av lex Laval och att det inte heller finns några ”preciserade brister i gällande rätt” som skäl till lagförslagen.
Lagrådet skriver att man ”i avsaknad av sådant underlag” inte kan bedöma om förslaget ”är utformat så att lagen kan antas tillgodose de syften som har angetts”.
Kan tvinga fram kollektivavtal
Sverige har till skillnad från många länder inte någon lag som garanterar utstationerade arbetare från andra EU-länder en minimilön i Sverige. Tanken med lagförslaget är att om arbetsgivarna inte frivilligt tecknar kollektivavtal så kan facket med stridsåtgärder försöka tvinga fram ett EU-anpassat kollektivavtal.
Detta ska innehålla vissa minimivillkor, framför allt en lägsta lön som motsvarar den som finns i svenska kollektivavtal. Däremot ingår inte till exempel tjänstepension.
Lagförslaget ger också facket tydligare befogenheter att kontrollera utstationerade arbetares villkor. Till exempel ska arbetsgivaren inom tre veckor lämna ut handlingar i form av anställningsavtal, lönespecifikationer och tidrapporter.
De nya reglerna är tänkt att träda i kraft den 1 juli.
”Framstår som något ängsligt”
Men lagrådet har flera invändningar mot regeringens förslag. När det gäller lagens tillämpningsområde konstaterar lagrådet till exempel ”att genomförandet av direktivet i detta fall framstår som något ängsligt”. De svenska lagförarbetena bör enligt lagrådet ”rimligen peka ut just omständigheter som tyder på att ett företag bedriver väsentlig verksamhet i ett annat land men inte i Sverige”.
När det gäller vad som är utstationering pekar Lagrådet på att formuleringen ”i en annan medlemsstat” tyder på att det är fråga om en annan medlemsstat än Sverige, vilket enligt lagrådet ”knappast kan vara avsikten”.
Kan dra nytta av stridsåtgärd
Lagrådet varnar för konsekvenserna av att arbetsgivare endast får begränsade skyldigheter i de fall när ett kollektivavtal som har tvingats fram av facket medan ett kollektivavtal som tecknas på frivillig väg innebär alla kollektivavtalets rättsverkningar.
Lagrådet anser att det är svårt att överblicka konsekvenserna av regleringen och att det kan göra att utstationerande arbetsgivare ”kan dra nytta av att undgå kollektivavtalets fulla rättsverkningar” genom att framkalla en stridsåtgärd eller ett varsel. Lagrådet påpekar att regeringen ”har uppmärksammats på problemet” men ändå valt att gå vidare med förslaget.
Olika uppfattning om dokument
När det gäller fackens möjligheter att kontrollera att en utländsk arbetsgivare följer kollektivavtalet varnar lagrådet för att den nuvarande formuleringen av lagregeln kan leda till konflikter om arbetsgivaren och facket har olika uppfattning om vilka dokument som är viktiga.
”Framstår det som motsägelsefullt”
Lagrådet ifrågasätter också om man ska införa en paragrafen som gör att en arbetsgivare är skyldig att på begäran av en svensk arbetstagarorganisation utse en företrädare som kan förhandla om och sluta kollektivavtal.
Lagrådet skriver att det ”framstår det som motsägelsefullt att en arbetsgivare ska vara skyldig att ge någon behörighet att förhandla om och sluta kollektivavtal, om arbetsgivaren har bestämt sig för att utnyttja sin rätt att inte förhandla”.
Regeringen får dessutom bakläxa på flera formuleringar som Lagrådet anser är olämpliga, missvisande eller otydliga.
