En man som var sjuk i paranoid schizofreni angrep två poliser med ett trubbigt svärd.
Hovrätten ogillar åtalet om försök till mord med hänsyn till att fara för brottets fullbordan inte förelegat.
Mannen frikänns också från våldsamt motstånd på grund av preskription.
Den 47-årige mannen åtalades för bland annat försök till mord efter en händelse i hans lägenhet den 10 november 2017. 47-åringen insjuknade i slutet av 90-talet i paranoid schizofreni med paranoia, vanföreställningar om förföljelse och utåtagerande beteende som symptom. Han har under långa perioder fungerat väl men den 1 november 2017 reagerade hans hyresvärd på att han inte verkade må bra. Det framkom då att 47-åringen inte tagit sin medicin under två månader.
En läkare fick i uppdrag att besöka honom i syfte att ge ett utlåtande om hans mående. Vid besöket fick hon bistånd av två poliser. En fastighetsskötare släppte in poliserna i lägenheten då mannen vägrat öppna och 47-åringen satt då på en madrass med ett svärd i handen. Det uppstod tumult och mannen började fäkta med svärdet mot poliserna innan de lyckades avväpna honom.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Ingen konkret fara för fullbordan
Tingsrätten konstaterade att 47-åringen vidgått att han viftat med svärdet, men förnekat att han försökt hugga med eller kasta det. Enligt domstolen var det dock genom vittnesuppgifter styrkt att han åtminstone försökt hugga med svärdet. Av utredningen i målet framgick dock samtidigt att svärdet hade en trubbig egg och spets som i praktiken inte hade kunnat beröva polismännen livet eller skada dem. Bland annat mot denna bakgrund ansåg tingsrätten att det inte förelegat konkret fara för brottets fullbordan.
Åtalet för försök till mord och försök till grovt våld mot tjänsteman ogillades därför. Han dömdes dock för våldsamt motstånd till dagsböter.
Frias även för våldsamt motstånd
Göta hovrätt instämmer i tingsrättens bedömning om att konkret fara för brottets fullbordan inte förelegat. Åtalspunkterna om försök till mord och grovt våld mot tjänsteman ogillas därför.
Med ändring av tingsrättens dom konstaterar hovrätten även att åtalet för våldsamt motstånd väcktes drygt två år efter gärningen och att brottet därför är preskriberat.
Han frikänns även från våldsamt motstånd och därmed samtliga åtalspunkter. (Blendow Lexnova)
