Anders Eka: ”Svårt att hitta fall som vi kan ta upp i Högsta domstolen”

Många känner sig kallade men få blir utvalda… Närmare bestämt ett par procent av de tusentals fall som varje år överklagas till Högsta domstolen.
Men de fall som inte beviljas prövningstillstånd sållas inte bort av resursskäl utan för att de saknar prejudikatvärde.
Det säger HD:s chef Anders Eka.
– Det är faktiskt svårt att hitta bra prejudikatämnen och bra prejudikatmål. Vi har inte tusen mål där vi egentligen borde meddela PT, berättar Anders Eka som samtidigt passar på att ge sina bästa konkreta råd om hur man kan få upp sitt fall i HD.

Du har snart varit justitieråd i Högsta domstolen i tio år. Hur ser dina reflektioner ut så här långt?

– Min första reaktion är den klassiska: vad tiden går fort!

– Men om jag ska reflektera över mitt arbete så vill jag säga att det en stor förmån att få arbeta med komplicerade och viktiga juridiska frågor tillsammans med kvalificerade kolleger och duktiga medarbetare.

– Jag har ju tidigare bytt arbetsplats många gånger men nu blir det ett mer långsiktigt perspektiv. Här ska man ju jobba och förvalta ett ansvar under en längre tid.

Det låter nästan existentiellt, att vara chef för Högsta domstolen är alltså slutstationen yrkesmässigt?

– Ja, så är det ju. Jag har inte några tankar på att lämna det här huset.

– Om jag bara får ha hälsan och ingenting tråkigt inträffar så känns det tillfredsställande att veta att jag kommer att gå i pension här. Men det är ju några år dit.

Innan vi går in på arbetet i HD, saknar du någonting från tiden som domare i tingsrätt och hovrätt?

– Jag kan nog säga att det inte är så mycket man saknar när man sitter som domare i HD.

– Men visst! Ibland kan jag sakna den puls som finns på tingsrätten, det där hands-on-inslaget, hantverket…

– Första gången ett mål tas upp i domstol så finns det ju en särskild känsla som gör att alla är på helspänn och vill göra sitt allra bästa.

Kan du ge något exempel?

– Ja, till exempel ett större brottmål eller en häktningsförhandling där saker har hänt precis nyligen.

– Eller ett besvärligt tvistemål med en muntlig förberedelse där man måste sortera bland en massa knepiga grunder och yrkanden.

Och det där finns inte i HD?

– Nej, inte på samma sätt i varje fall.

– När målen väl hamnar här är åtminstone den där första dramatiken över, kanske inte för parterna men här handlar det mer om analys och eftertanke och att blicka framåt.

– Som prejudikatdomstol tittar vi ju inte i första hand på hur det går i målen utan på vad det kan ge för vägledning i framtiden.

Kan du utveckla det?

– Perspektivet blir annorlunda. I tingsrätten och hovrätten har man ett konkret fall där man tittar bakåt: vad är det som har hänt? Hur ska jag värdera det som hände och det som påstås ha hänt?

– Förhoppningsvis hittar man många av svaren redan i lagboken men annars i några förarbeten, en kommentar eller i tidigare praxis…

– Här i HD vet vi ju oftast att det inte finns något svar på frågorna eftersom det är just det som är själva syftet med en prejudikatdomstol.

– Vi ska fylla ut någonting som inte tidigare finns: en princip, ett klargörande som är framåtblickande.

Hur påverkar det dömandet rent konkret?

– Det är ett annat sätt att tänka på. Först och främst givetvis – vad är rätt och vad är riktigt?

– Men också vad som är bra för framtiden. Vilken princip och vilket förhållningssätt är bäst och vad kan det få för konsekvenser om vi väljer en viss lösning på problemet framför en annan.

– Så tänker man ju oftast inte som underrättsdomare.

Ser du någon fara med att ni blir alltför ”breda” i den principiella delen av dömandet?

– Det är kanske ett tråkigt svar… men man måste vara ganska försiktig samtidigt som man inte får vara alltför försiktig eftersom vi i så fall inte fullgör vårt uppdrag.

– Det enkla svaret är alltså att uppgiften manar till försiktighet. Hur stora kliv kan man egentligen ta när det handlar om att bryta ny mark? Vet vi vad vi gör nu, vilka konsekvenser det kan få?

– Ibland önskar man att man kunde skicka ett domsutkast på remiss för att höra vilka olika effekter det skulle kunna få som vi kanske inte har kunnat förutse.

Hur ser svårigheterna kring detta ut när det gäller att sätta ramarna för dömandet?

– I någon mening gör vi ju samma sak som lagstiftaren, det vill säga skapar nya normer, utan att ha lagstiftarens parlamentariska mandat och verktyg.

– Vi diskuterar sådant här vid våra överläggningar och ställer oss ofta frågan om vårt mandat och hur principiella vi egentligen kan tillåta oss att bli.

– Det fanns ju en debatt för ett antal år sedan där vissa ansåg att HD tog ut svängarna alltför mycket samtidigt som vi ibland får kritik för det motsatta. I vissa domar syns ju det också genom skiljaktiga meningar.

Om vi tittar på frågan ur ett rent individuellt perspektiv: Ser du någon fara i att tänkbara effekter av en HD-dom faktiskt kan gå ut över den materiella prövningen av målet, eller över en enskild part?

– När det gäller själva kärnfrågan, alltså hur vi ska bedöma det enskilda fallet, så måste det alltid bli rätt.

– Vår uppgift är ju dock ofta att därutöver besvara principiella och generella frågor av typen: ska vi ställa ett visst krav i sådana här fall, ska vi sänka beviskravet för den här typen av situationer – och så vidare.

Handen på hjärtat – hur mycket påverkar HD:s arbetsbörda och begränsade resurser antalet fall där ni beviljar prövningstillstånd?

– Inte alls särskilt mycket!

– Det kan jag säga – att en sak som slog mig när jag började här på HD var att det faktiskt är svårt att hitta bra prejudikatämnen och bra prejudikatmål där vi kan bevilja PT.

– Vi har alltså inte tusen mål där vi egentligen borde meddela PT men måste hålla undan de flesta och säga nej. Så är det inte.

Men ni har många fall att välja bland och de flesta får ju nej.

– Ja, fast vi landar ganska konstant på 120-130 mål per år där vi beviljar prövningstillstånd, där de flesta fallen är sådana att vi, så att säga, kan producera prejudikat utifrån vår huvuduppgift som prejudikatdomstol.

– Den senaste siffran för PT är 150 mål förra året och det kan bero på att måltillströmningen har ökat med 20 procent och att vi därför har haft fler mål att välja bland.

Hur hittar ni och hur sållar ni fram dessa PT-mål bland de tusentals ansökningar som kommer in?

– Vi försöker att på ett systematiskt sätt leta efter prejudikatämnen, gå igenom de olika rättsområdena och sedan hitta mål där dessa ämnen passar in.

– Det som förs fram i överklagandena är också förstås mycket viktigt.

– Vi har praxismöten med domstolar, advokater, åklagare, organisationer och näringslivet och ställer generella frågor om hur deras behov av vägledning ser ut.

– Det är sådana behov som till stor del styr hur vi sedan letar efter de mål som ska beviljas PT.

Hur ser det optimala PT-målet ut – vilka är dina bästa tips till parter och ombud?

– Först och främst ska det vara så renodlat som möjligt.

– Om det inte är själva bevisfrågan som är föremål för prejudikatbehovet, vilket det sällan är, så ska målet helst vara fritt från bevisfrågor.

– Samtidigt ska den processuella ställningen och yrkandena vara sådana att man kommer åt kärnfrågan så att den kan prövas ordentligt utan att behöva snävas av.

Kan du ge något konkret exempel?

– Vi kan ju som domstol, typiskt sett, inte fritt pröva till exempel straffvärdet för en viss gärning om det enbart är den tilltalade som har klagat.

– För även om vi skulle tycka att straffet kanske borde vara två års fängelse i stället för ett år så kan vi ju inte skärpa straffet om enbart den tilltalade har klagat.

– Motsvarande begränsningar kan uppkomma i andra fall om yrkanden är utformade på ett sådant sätt att vi blir bundna av processuella skäl.

Så fallen ska renodlas men samtidigt inte vara alltför begränsade?

– Man kan säga så här: fundera på hur begränsat målet ska vara för att det ska vara ett bra prejudikatämne. Vi har ju ett system där HD kan bevilja så kallat partiellt prövningstillstånd, ta upp en delfråga utan att pröva hela målet.

– Riksåklagaren gör ibland så att hon klagar på ett mål och föreslår att man skulle kunna avgränsa ett PT till en viss fråga. Det är ju inte alltid som vi följer en sådan rekommendation men det ger oss ett bra underlag.

– Så absolut: Man kan klaga och peka på möjligheten till avgränsning.

Upplever du att parter och ombud begär prövningstillstånd i HD på ett alltför slentrianmässigt sätt?

– Nej, det vill jag faktiskt inte säga. Jag tycker att det vore känsligt att säga så och jag tycker det inte heller.

– Man måste ha respekt för att det bakom alla dessa överklaganden finns parter som många gånger känner att hela deras livssituation står på spel, att de vill använda alla möjligheter som står till buds för att få rätsida på detta.

– Även om det bara är tre procents chans att få PT i HD så skulle jag nog inte heller ge upp den chansen om jag hade varit i deras sits.

Hur mycket tittar ni på den så kallade ventilen, alltså om det finns synnerliga skäl för att bevilja PT utan att det finns ett prejudikatvärde?

– Vi har ju inte som huvudfokus huruvida ett mål är, så att säga, rätt eller fel dömt. Utan det är ju prejudikatintresset som står i fokus.

– Parterna har rätt att få en grundlig prövning i tingsrätten och en korrigerande prövning i hovrätten. I den meningen har vi ett tvåinstanssystem där vi i HD inte finns med.

– När det gäller de där synnerliga skälen ska det handla om grova felaktigheter och inte om en rättighet att få ännu en materiell prövning till stånd av sin sak.

Är det jobbigt att som domare bortse från just den materiella delen om man själv tycker att en underrättsdom kanske inte är korrekt?

– I början var det jobbigt – ja! Men man vänjer sig vid att se på saken utifrån den funktion som Högsta domstolen har.

– I de allra flesta fall är det hög kvalitet på både domarna och den behandling som parterna har fått.

– Ibland kan man dock reagera på att en part, av olyckliga omständigheter, kanske har kommit lite i kläm, blivit lite tilltvålad, utan att det för den sakens skull är direkt feldömt.

– Då kan jag ibland tänka att det vore tillfredsställande att få rätta till den saken. Men HD kan ju inte plocka upp ett mål och ge det PT bara för att ge lite plåster på såren.

Men det händer alltså att ni får in fall där ni faktiskt anser att det borde ha dömts annorlunda utan att ni meddelar PT?

– Absolut. Så sent som häromdagen hade jag själv ett sådant fall framför mig. Det var ett mål där jag kan säga att jag, om jag hade varit tingsrättsdomare, hade dömt på ett annat sätt.

– Det var inget grovt rättegångsfel men jag hade gjort på ett annat vis. Men det blev inget PT på det.

Man brukar ju framhålla det kollegiala dömandet i Högsta domstolen. Vad betyder den arbetsformen för dig och verksamheten?

– Den betyder otroligt mycket och det blir ett väldigt tätt samarbete mellan oss justitieråd.

– Grupparbeten i skolan var kanske inte alltid så roliga… men det här är grupparbete i sin absolut mest positiva form.

– De mål som vi släpper upp arbetar vi enormt mycket med tillsammans.

– Vi diskuterar, vi knådar, målet och avgörandet så att det blir så bra som möjligt juridiskt och språkligt och så att vi uttrycker våra slutsatser på ett så precist sätt som möjligt.

Målen handlar ju om allt från sexualbrott till stora pengar som ska diskuteras på detaljnivå. Hur väl lär ni känna varandra utifrån detta?

– Vi känner varandra ganska bra. Det är klart att man lär känna varandra när man brottas med svåra frågor. Så är det ju.

– Det här yrket, och det gäller alla domare, gör att man ibland tvingas att ägna sig åt diskussioner om till exempel väldigt intima frågor i sexualbrottmål.

– Därför är det också viktigt med en professionell del och en privat del, att kunna skilja på det.

Kan du utveckla det?

– Det är viktigt i den här rollen att kunna vara professionell och att stå på sig – och att få vara principiell och att ha sin uppfattning.

– Därför får det inte bli alltför broderligt och systerligt. För även om vi ska försöka komma överens så är det viktigt att de principiella skiljelinjerna kommer fram där det finns sådana.

– Man kan alltså vara energisk i att hävda sina ståndpunkter även om man inte är överens – utan att det smittar av sig i kafferummet eller runt lunchbordet.

Det låter prestigelöst… Ofta brukar ju det här med att skilja på sak och person vara lättare sagt än gjort.

– Jo, men det fungerar väldigt bra här. Det är väldigt prestigelöst. Vi har en särskild form för våra överläggningar som gör att det fungerar bra.

– När vi ska votera efter en föredragning eller förhandling följer vi en princip och går i tur och ordning utifrån ålder.

– Den som är referent i målet säger sin uppfattning först och sedan går man i åldersordning utifrån hur länge man har varit justitieråd eller om man, som jag och avdelningsordföranden, har en befordrad tjänst så får man tala sist…

Vad blir resultaten av en sådan ordning?

– Det blir med automatik så att man lyssnar på varandra. Var och en får scenen så länge den personen vill.

– När man är ny här så får man komma in i leken tidigare och det är viktigt att det inte är den som är snabbast i repliken eller mest engagerad i frågan som får ta störst plats med sina synpunkter.

– Efter den typen av ordnad runda brukar det dock bli en friare diskussion där vi på ett mer vanligt sätt, om jag får säga så, diskuterar saken.

Det är ganska ofta som ni inte är överens. En stor del av HD:s domar innehåller skiljaktiga meningar.

– En ovetenskaplig genomgång som jag nyligen gjorde av våra domar under ett år visar att det finns skiljaktiga meningar i mellan 15 och 20 procent av målen.

Är det bra?

– Jag ser inget bekymmer med det. Om det hade varit 70 procent hade jag varit bekymrad.

– Det är en bild av att de frågor vi tar upp är svåra, komplicerade och har många aspekter som naturligt leder till olika uppfattningar som måste få komma till uttryck.

– Man kan ju vända på det och säga att vi är överens i 80-85 procent av fallen. Och det är ju bra!

Men juridiken är alltså inget matematiskt system?

– Det vet ju både du och jag att det inte är. Det skildras, tycker jag, på ett ganska sympatiskt sätt av just detta.

– Det ska vara rättvist, så lika som möjligt och förutsebart… Men många fall är ju väldigt knepiga, i synnerhet de som kommer upp hit och då ska man inte undertrycka att det faktiskt är just så.

– Det finns länder i världen där lagen inte tillåter att det finns skiljaktiga meningar i domstolar och det leder till vaga kompromisser och ett utslätande sätt att argumentera på i domskrivningen.

– Det befrämjar varken juridiken eller de enskilda målen.

Borde Högsta domstolen få mer resurser och bli större?

– Nej. Vi borde i vart fall inte bli fler justitieråd.

– Internationellt och erfarenhetsmässigt vet vi att högsta domstolar inte ska vara för stora eftersom det då finns risker med att prejudikatbildningen inte blir tillräckligt entydig, att det riskerar att spreta.

– Om måltillströmningen fortsätter att öka med 20 procent varje år de kommande fem åren kanske vi måste fundera på din fråga… Men det är ingen strävan att växa, inget självändamål.

Borde resningsärendena lyftas bort från Högsta domstolen och läggas på ett eget institut?

– Jag har funderat mycket på den frågan och det finns bra argument både för och emot. I Norge har man ju ett sådant system med den så kallade Gjenopptakelseskommisjonen.

– Däremot har vi i Sverige aldrig genomfört någon grundlig utredning i frågan, vilket jag tycker borde göras.

– Det finns många frågor som måste besvaras: ska det vara en domstol? Ska besluten kunna överklagas? Hur ser det ut med utredningsskyldigheterna?

Den eviga frågan – borde justitieråden få ha sina extraknäck i till exempel skiljenämnder?

– Vi har ju pratat om det här tidigare,… I grunden är det en politisk fråga. Tycker man att det är värt att domare får ta uppdrag i nämnder, i skiljeförfaranden, medling, utredningsväsendet, undervisning, utbildning och annat…

– Den politiska bedömningen är att det positiva överväger och ja – jag delar fortfarande den uppfattningen.

– Det är också viktigt att understryka att det finns en obligatorisk anmälningsskyldighet för bisysslor. Och det fungerar.

Innebär det att jag som part kan begära svar på om ett visst justitieråd har haft uppdrag som till exempel skiljedomare där min motpart har deltagit?

– Du kan ju få det som en jävsprövning. En domare ska själv göra en sådan prövning och där finns ju svaret.

– Men ställer man som part en specifik fråga om huruvida justitierådet X har varit inblandad i någonting med ens motpart så skulle jag se till att justitierådet svarade på den frågan.

Det innebär i praktiken att det inte får finnas några tystnadsklausuler om att justitieråd har deltagit i ett specifikt skiljeförfarande med specifika parter?

– Så är det. Man måste kunna göra en jävsbedömning.

– Man måste kunna avslöja vad det är för parter det handlar om så att det inte kommer i konflikt med ditt uppdrag här i HD.

För ett par veckor sedan avslöjade Expressen att ett av Högsta domstolens justitieråd är misstänkt för snatteri, eller ringa stöld som det heter numera. Vad kan du säga om det?

– Det är naturligtvis väldigt olyckligt och beklagligt. Men det pågår en förundersökning som inte är avslutad och jag vill inte uttala mig om den.

– Rent generellt kan jag säga att allmänheten ska kunna ställa väldigt höga krav på domare, och i synnerhet på justitieråd, både när det gäller jobbet och sådant som sker vid sidan av jobbet.

– Det jag tycker är viktigt att säga är att det här tråkiga inte på något vis har påverkat verksamheten här på Högsta domstolen.

Jag har förstått att ni gemensamt har fattat beslut om att hon inte ska vara i tjänst under utredningen. Skulle du ha kunnat fatta ett sådant beslut självständigt?

– Nej, det har vi gjort i samråd. Domaren är för närvarande sjukskriven.

– Jag har inte som ordförande i Högsta domstolen befogenhet att stänga av ett justitieråd. Det är JK eller JO som kan agera i en sådan fråga och måste i så fall väcka talan vid, när det gäller HD, Högsta förvaltningsdomstolen.

Om vi lyfter blicken lite från HD – hur mår rättsstaten Sverige?

– Alltså… bra!

Det låter som om det finns ett men…

– Det är generellt sett bra. Och det visar ju också sådana här internationella rule-of-law-index och liknande där Sverige hamnar högt. Vi har oberoende domstolar och det fungerar bra.

– Men… och det finns givetvis just ett men som du säger… Det kan behövas nya regler för att stadga upp det hela, att reglera det som fungerar bra idag inför framtiden.

Kan du utveckla det?

– Vi vet att regering och riksdag kan utgöra ett potentiellt hot mot rättsstatens principer och domstolarnas oberoende. Det har vi sett från andra håll i världen.

– Det är ingen hemlighet att det är väldigt bekymmersamt i vissa länder även här i Europa. Jag tänker då på utvecklingen i Ungern och Polen.

Vad är det som är mest slående med det vi ser där?

– Det låter kanske som en klyscha – men djävulen sitter i detaljerna!

– Genom väldigt finurliga och, får man säga, smarta lösningar har man lyckats skruva på systemet så att man har fått kontroll och försvårat för domstolarna att utföra sina uppgifter.

– Det handlar om sådana saker som många aldrig ens har tänkt på – att antalet justitieråd kan utökas, att domarnas pensionsålder kan ändras.

– Det är smart… Smart och oerhört farligt.

Sverige har tillsatt en parlamentarisk grundlagskommitté som ska se över de här frågorna – och du är kommitténs ordförande. Vad gör ni?

– Vi ställer oss till exempel frågan om det är för enkelt att ändra grundlagen i Sverige. Behöver vi skärpa de reglerna?

– I Sverige har vi inga särskilda krav på kvalificerad majoritet, vi har inga så kallade kvorumkrav, alltså att ett visst antal riksdagsledamöter ska vara närvarande vid votering.

– Vi har kravet på ett mellanliggande riksdagsval för grundlagsändringar men frågan är om det är en faktor som räcker för att skapa stabilitet i systemet.

Kan du ge fler, konkreta, exempel frågor som ni arbetar med i Grundlagskommittén?

– Det andra blocket handlar om domstolarna oberoende. Till exempel dagens konstruktion där Domstolsverket är en förvaltningsmyndighet som lyder under regeringen. Är det lämpligt ur de här perspektiven?

– Bör det i själva verket byggas upp ett system som ökar avståndet till regeringen, med en styrelse och ett nomineringssystem som i sin tur utser till exempel chefen för ett domstolsverk, en domstolsnämnd eller motsvarande.

– Vi arbetar just nu mycket hårt med den frågan. Mer än så kan jag inte säga eftersom jag inte vill föregripa kommitténs arbete.

Hur fungerar det att som jurist arbeta i en parlamentarisk kommitté med folkvalda politiker?

– Frågan är intressant och jag har funderat mycket på den. Jag tänkte kanske skriva en artikel om det när jag har avslutat det här arbetet…

– Det är ju inte jag som ordförande som i första hand ska avgöra de här frågorna utan det är de folkvalda. Den här typen av frågor ska ägas av parlamentarikerna.

– Det praktiska genomförandet, den praktiska dialogen finns, och ska finnas, hos de folkvalda. Sedan bidrar vi jurister med vår sakkunskap.

Det låter som om det fungerar på ett demokratiskt bra sätt alltså.

– Absolut och jag vill gärna framhålla att det finns ett ansvarstagande i de här frågorna från de folkvaldas sida som imponerar.

– Det är en oerhörd styrka, ett friskhetstecken för det svenska politiska systemet, att man kan samla sig över partigränserna och tillsätta en sådan här kommitté.

– Det skulle inte låta sig göras i alla länder. Och vi ska vara stolta och glada över att det görs i Sverige.

FAKTA – Anders Eka, justitieråd och ordförande för Högsta domstolen

Född: 1961 i Vingåker

Jur. kand: 1987 Uppsala universitet

Hovrättsassessor: 1995, Svea hovrätt

Bakgrund: Bland annat f.d. lagman vid Svea hovrätt och lagman och chef för Stockholms tingsrätt

Bor: Lägenhet i centrala Stockholm

Familj: Hustrun Maria, chefsrådman vid Förvaltningsrätten i Stockholm, samt två vuxna barn

Senaste bok: Klas Östergrens ”Två pistoler” och jag läser just nu ”Paradiset” av Abdulrazak Gurnah.

Senast sedda film eller TV-serie: Vi går mycket på bio och teater när det inte råkar vara pandemi… Men nu får jag väl säga en TV-serie: BBC-produktionen ”A very british scandal” i tre avsnitt. 

Musik: Jag försöker hänga med men är rätt så mycket fast i det som präglade mig när jag växte upp… 70-och 80-tals-rock: Bruce Springsteen, Neil Young som ju inte finns på Spotify nu… Just nu har jag en period där jag lyssnar mycket på Talking Heads.

Fritt val av topplista: Då väljer jag mina bästa resmål som jag snart hoppas att få återvända till: Italien och Skottland.

FAKTA – Högsta domstolen

HD:s historiska bakgrund

Högsta domstolen inrättades av Gustav III år 1789 och hade då tolv ledamöter varav hälften skulle vara adliga. Kungen kunde delta i dömandet och hade då två röster och utslagsröst, någonting som formellt avskaffades år 1909.

Handläggningen i Högsta domstolen var enbart skriftligt fram till år 1948 då möjligheten till en ”riktig” rättegång infördes. I samband med detta flyttade HD från Stockholms slott till Bondeska palatset i Gamla Stan (där Stockholms rådhusrätt hade huserat tidigare under nästan 200 år).

HD i praktiken

Högsta domstolens primära uppgift är att skapa så kallade prejudikat, alltså att döma och besluta i konkreta rättsfall där utgången har betydelse som vägledning för framtiden.

Därutöver prövar HD bl. a. ansökan om resning och klagan över domvilla (grova rättegångsfel) etc. från främst hovrätterna.

Högsta domstolen består av 16 justitieråd men i praktiken är bara 14 av dem i ”dömande tjänst” eftersom två av justitieråden, kontinuerligt och på ”rullande schema”, tjänstgör i Lagrådet tillsammans med justitieråd från Högsta förvaltningsdomstolen.

HD i siffror

Totalt antal inkomna mål till HD år 2021: 8 113 stycken

Beviljade prövningstillstånd i HD år 2021: 151 stycken (varav 57 inom processrätten, 59 inom civilrätten och 35 inom straffrätten)

Prejudikat från HD år 2021: 101 stycken (varav 36 inom processrätten, 39 inom civilrätten och 26 inom straffrätten)