Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Flyktingkris och terror gör att rikspolischefen inte behöver stå till svars för poliskrisen”

Debatt
Publicerad: 2015-11-25 09:58

DEBATT – av Anders Bergstedt, f d kriminalpolis

 

Rikspolischefen Dan Eliasson har fått ta emot kraftig kritik från alla håll. Alla är missnöjda med omorganisationen. Den har medfört obarmhärtig centralisering av poliser och nedläggning av polisstationer. Lokalerna har inte svarat mot detta och omflyttning av poliser har medfört långa resor både i tjänsten och till arbetsstället. Det har orsakat olösliga problem i många familjer där man inte har kunnat klara ansvaret för barnen. Det har varit starkt bidragande till att många tvingats att sluta som poliser.

I ”Veckans brott” i SVT fick Eliasson kraftig kritik från polisen Lisa Reventberg. Han lyckades inte bryta distansen till Reventberg som utan att darra på rösten förklarade att hon inte hade förtroende för Eliasson. Det var starkt och Eliasson var klart påverkad.

Förutom missnöje med omorganisationen är poliserna missnöjda med sin lönesituation. Rikspolischefen menar att ett gammalt pensionsavtal sedan år 2008 har medfört att det blivit nästan lönestopp för unga poliser.

Till detta kommer att Eliasson inte fick de två miljarder kronor som behövdes för att genomföra omorganisationen enligt planen.

Polisstationer har lagts ner för att spara pengar men samtidigt blir det nya kostnader för lokaler som inte räcker till och för centralisering av bland annat kommunikationscentraler. Där blir också personalen hårt drabbade och måste flytta till exempel från Halmstad och till Göteborg, Kalmar till Malmö eller Luleå till Umeå. Eftersom det då inte går att få ihop familjelivet tvingas många att sluta.

Redan nu kan man se att år 2015 kommer att ge ett stort underskott. Brottsstatistiken pekar också mot att produktiviteten fortsätter att sjunka och sjunker kraftigt.

Allt detta gör att Eliassons situation hade blivit ohållbar om vi inte hade drabbats av en okontrollerad ström av asylsökande flyktingar. Det har blivit konflikter mellan olika grupper och missnöje med placering ute i landet. Som en motreaktion har bränder anlagts vid flyktingboenden och polisen klarar knappt upp någon. Man hade möjligheten i Danderyd där alla förstod att det omedelbart skulle brinna. Det var oförlåtligt att polisen inte satte in diskret bevakning för då hade man kunnat börja nysta i härvan som verkar vara organiserad.

Kanske hade rikspolischefen inte klarat allt detta utan, som några av sina företrädare, blivit tvungen att lämna sin post. Räddningen blev att polisen nu hastigt måste lägga vanlig polisverksamhet åt sidan och ägna sig åt gränskontroller och försöka spåra upp och avvisa dem som inte har asylskäl och de 17 000 som finns kvar sedan tidigare avvisningsbeslut. Det är inte orealistiskt att vi ganska snart har 50 000 personer här som inte går att avvisa. Naturligtvis kommer de att bli en oerhörd belastning på polisverksamheten och hela samhället.

Som lök på laxen kom då de ohyggliga terrordåden i Paris. Dessa har skakat hela världen och  uppenbarligen planerats i Belgien, i Molenbeek som ligger sex kilometer från EU:s högkvarter. Nu blev också Sveriges riksdag och regering utsatta för hot och Säpo höjde beredskapsnivån mot terror från 3 till 4 på en femgradig skala. Därför kom svensk polis att tvingas sätta fokus och resurser på alla känsliga byggnader, sammanslutningar och personer.

Det är skrämmande att vi har flera hundra återvändande IS-krigare och det finns kopplingar till Molenbeek. Enligt Leif GW Persson finns det i Sverige totalt 1 000 personer som är kapabla till terroristhandlingar. Polisen har också misslyckats med att bekämpa bostadsinbrotten och brottsligheten i utanförskapsområden. Där fortsätter dödsskjutningarna bland kriminella.

Allt detta innebär att Rikspolischefen inte behöver ta ansvar för vare sig ekonomi, arbetsförhållanden eller produktivitet. Han kan på all kritik svara: ”vi har fått lägga det mesta åt sidan för att klara flyktingarna och säkerheten”.

Nu slår Polisförbundets ordförande Lena Nitz dessutom larm om att polisen inte klarar de krav som landets situation och omorganisationen har på polisen – och att åtta av tio poliser har tappat hoppet.


Dela sidan:
Skriv ut:


Stefan Wahlberg
stefan.wahlberg@blendow.se