”Så ser det utökade arbetsmiljöansvaret för arbetsgivare ut – de viktigaste punkterna”

Arbetsrelaterad ohälsa kopplat till frågor som rör annat än den fysiska arbetsmiljön har ökat markant de senaste åren. Därför har Arbetsmiljöverket i samråd med arbetsmarknadens parter tagit fram nya föreskrifter. Numer omfattar arbetsgivarens arbetsmiljöansvar även den organisatoriska och sociala arbetsmiljön. Här sammanfattas de viktigaste punkterna.

Förebyggande arbete i fokus
Föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) konkretiserar arbetsmiljölagen och reglerar framförallt arbetsbelastning, arbetstidens förläggning och kränkande särbehandling.

Föreskrifterna fokuserar på förebyggande arbete och ska främja en god arbetsmiljö samt förebygga risk för ohälsa på grund av organisatoriska och sociala förhållanden.

Med organisatorisk arbetsmiljö avses villkor och förutsättningar för hur arbetet styrs, kommuniceras och hur fördelning av arbetsuppgifter sker. Begreppet innefattar även delaktighet, handlingsutrymme, krav, resurser och ansvar.

Den sociala arbetsmiljön innefattar det sociala samspelet på arbetsplatsen och interaktionen mellan arbetstagarna och chefer samt socialt stöd från chefer och kollegor. Till den sociala arbetsmiljön hör även digitala forum såsom mejl och SMS. 

Krav på chefer och arbetsledares kunskaper
Arbetsgivaren ansvarar för att chefer och arbetsledare har kunskap om ohälsosam arbetsbelastning och kränkande särbehandling samt att det i verksamheten finns förutsättningar för att omsätta dessa kunskaper i praktiken.

Föreskrifterna gäller i samtliga verksamheter där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning och omfattar alla arbetstagare som har ett anställningsförhållande. Även de som hyr in arbetskraft omfattas.

Däremot är föreskrifterna inte anpassade för de som genomgår utbildning eller de som är under vård på anstalt. För dessa grupper gäller däremot arbetsmiljölagen och föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete.

Ett systematiskt arbetsmiljöarbete ger koll på risker
Ett systematiskt arbetsmiljöarbete ska bedrivas på alla arbetsplatser vilket framgår av föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1).

Genom att arbetsgivaren regelbundet och på ett systematiskt sätt undersöker och bedömer risker i verksamheten skapas förutsättningar för en bättre arbetsmiljö och förebyggandet av olyckor och ohälsa.

När det gäller den organisatoriska och sociala arbetsmiljön bör arbetsgivaren vara uppmärksam på exempelvis sjukskrivningar, sjuknärvaro, hög personalomsättning, arbetsbelastning, konflikter och olyckor.

En uppföljning av det systematiska arbetsmiljöarbetet ska göras minst en gång per år.

Arbetsbelastningen ska vara balanserad
Arbetstagarens arbetsuppgifter och befogenheter ska inte ge upphov till en ohälsosam arbetsbelastning. En ohälsosam arbetsbelastning grundar sig i en långvarig obalans mellan krav och resurser samt otillräcklig möjlighet till återhämtning.

Dessutom ska den teknik som används i verksamheten vara utformad och anpassad för arbetet.

Det är väsentligt att arbetsgivaren för en dialog med arbetstagarna och skapar förutsättningar för arbetstagarna att uppmärksamma en ohälsosam arbetsbelastning. Skyldigheten för arbetsgivaren att förebygga en ohälsosam arbetsbelastning omfattar alla arbetstagare oavsett befattning.

Arbetstiden får inte hindra återhämtning 
Arbetsgivaren har en skyldighet att vidta åtgärder som krävs för att motverka att arbetstidens förläggning leder till ohälsa hos arbetstagarna och särskilt uppmärksamma möjligheterna till återhämtning. Exempel på arbeten som kan påverka hälsan negativt är skiftarbeten, nattarbeten, långa arbetspass och att vara ständigt nåbar.

Arbetstidslagen är tillämplig i varje verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning. I arbetstidslagen regleras arbetstagares högsta gräns avseende antalet arbetstimmar och vilka viloperioder som arbetstagarna minst ska ha.

Chefer ska förebygga kränkande särbehandling
Kränkande särbehandling definieras som handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt och som kan leda till ohälsa eller att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap. Det kan vara förolämpningar, förtal, negligeringar, trakasserier eller administrativa straffsanktioner.

Arbetsgivaren har dels en skyldighet att klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten, dels att vidta åtgärder för att motverka kränkande särbehandling.

Arbetsmiljöverket rekommenderar att arbetsgivaren har en skriftlig policy för detta. Ett särskilt ansvar avseende förebyggandet, uppmärksammandet och hanterandet av kränkande särbehandling åvilar chefer och personal som har en arbetsledande ställning.

Förhållanden i verksamheten som kan vara viktiga att uppmärksamma är konflikter, arbetsbelastning och arbetsfördelning.

Arbetsgivaren ska även se till att det finns rutiner för hantering av kränkande särbehandling. I föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö anges krav på vad som ska framgå av rutinerna och att arbetsgivaren ska göra dessa kända för alla arbetstagare.

Skyldighet att åtgärda brister 
Arbetsgivaren har en skyldighet att åtgärda eventuella brister i arbetsmiljön. Vid arbetsskada är arbetsgivaren skyldig att göra en anmälan till Försäkringskassan och vid allvarligare personskador och tillbud ska en anmälan till Arbetsmiljöverket göras. Skyddsombuden på arbetsplatsen ska ta del av en sådan anmälan.

Arbetsgivaren har även ett ansvar för att organisera rehabilitering på lämpligt sätt och att nödvändiga anpassningsåtgärder vidtas för det fall det blir aktuellt. Arbetsgivare som inte vidtar åtgärder riskerar att bli föremål för något av de olika sanktionsförfaranden som Arbetsmiljöverket tillämpar.