I det senaste ärendet handlade det om en man som hade åtalats för att ha misshandlat sin hustru i samband med ett svartsjukedrama. Med tanke på kvinnans beteende hade rådmannen stor förståelse för den tilltalades våldsanvändning. Han skrev i sina domskäl:
”Vidare har hon (målsäganden) gjort sig oanträffbar på sina telefoner, på vilka X (den tilltalade), som med rätta anade oråd, oroligt och med stigande svartsjuka hade sökt henne. När hon till slut behagade komma hem och X ifrågasatte hennes beteende fick han till svar av sin hustru att hon inte behövde berätta med vem eller var hon hade varit. I skenet av hennes beteende är det högst begripligt att X blev kränkt, arg, förtvivlad samt såsom en impulsreaktion utdelade örfilen.”
Vid en överprövning av domen konstaterade hovrätten senare att misshandeln inte hade föregåtts av något sådant beteende från målsägandens sida som var relevant för bedömningen av straffvärdet – någonting som JO framhåller i sitt beslut. JO skriver att vissa av formuleringarna i domen är ”raljanta och insinuerande” och att domskälen har formulerats på ett ”helt oacceptabelt sätt”:
”Beskrivningen av målsägandens ’beteende’ gentemot den tilltalade präglas av en moraliserande ton utan någon juridisk relevans och ger intryck av att rätten låtit sin bedömning styras av personliga och känslomässiga värderingar snarare än av sakliga kriterier”, skriver JO.
I domskälen tar rådmannen också upp frågan om hur misshandelsfallet skulle ha bedömts utomlands. Rådmannen skriver:
”I länder som till exempel Frankrike skulle nog saken inte ha gått till åtal. I andra länder, med mera patriarkaliskt synsätt, hade X reaktion bedömts som både påkallad och lämplig med hänsyn till målsägandens beteende.”
JO skriver i sitt beslut att denna del av domskälen framstår som ”rent stötande”.
Sammantaget anser JO att rådmannen har brutit mot regeringsformens bestämmelser om kravet på domstolarnas saklighet och opartiskhet när det gäller både domskälen och de frågor som rådmannen ställde till kvinnan under huvudförhandlingen.
I ett yttrande till JO skriver rådmannen att han anser att hans processledning har varit ”oklanderlig” och att hans domskäl endast beskriver sådant som han anser vara relevant för bedömningen av fallet och sådant som togs upp under rättegången.
Även lagmannen vid Attunda tingsrätt, Inger Söderholm, har inkommit med ett yttrande till JO där hon skriver att det givetvis inte är lämpligt att en domare använder ord och uttryck som gör att det uppstår tvivel om domarens opartiskhet. Lagmannen skriver att hon ”sedan en tid tillbaks” för en dialog med rådmannen ”om utformningen av domskäl”.
Detta är dock inte första gången som rådmannen får allvarlig kritik för hur han har skött ett mål där den ena parten är kvinna och den andra parten är man. Redan 2010 fick han allvarlig kritik från JO för sitt sätt att hantera en infekterad vårdnadstvist på. Domen ”präglas tämligen genomgående av en ton som måste uppfattas som nedvärderande för motparten (kvinnan)” skrev JO då.
I den domen hade rådmannen bland annat tagit in uppgifter om en tidigare polisanmälan om misshandel som kvinnan hade gjort mot mannen – en anmälan som i samband med vårdnadstvisten var nedlagd av Polisen. Trots detta skrev rådmannen i domen:
”Utan att veta hur våldsamheterna har gått till eller vem som har gjort vad kan ändå sägas att det är förståeligt att mannen i denna situation har haft svårt att besinna sig”.
Ärendet överlämnades till Statens ansvarsnämnd som beslutade att tilldela rådmannen en varning. Ärendet prövades också nyligen av JK som konstaterade att rådmannens agerande innebar ett brott mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter och att han hade gjort sig jävig i samband med målet om vårdnadstvisten.
Foto:Scanpix
