Vid Häktet Gävle har det saknats möjlighet för personer som vistas i häktet att själva reglera flödet av dagsljus in i rummet genom persienner eller gardiner. Enligt intagna leder det till att de vaknar tidigt på grund av direkt solljus och att bostadsrummen blir väldigt varma under dagen.
Justitieombudsmannen Cecilia Nordenfeldt har tidigare utrett ärendet och av hennes protokoll framgår att intagna på häktet har frågat personal om hjälp med att justera persienner, vilket dock inte lett till att några åtgärder vidtagits från häktets sida.
Personalen ska också ha berättat att intagna ibland hängt upp lakan för att täcka för fönster.
I ett yttrande från Kriminalvården till JO framgår att häktet anser att det vore problematiskt om intagna kan kommunicera med omvärlden via fönstren, eftersom häktet bara har platser för personer belagda med restriktioner:
”Häktet har vid kontakt med chefen för åklagarkammaren upplysts om att denna ser det som ett problem att intagna med restriktioner skulle kunna meddela sig med yttervärlden via fönstren och har uppgett sig känna till tidigare fall när mål har saboterats av en sådan kontakt. Häktet har gjort bedömningen att om anordningen för reglering av persiennen skulle vara tillgänglig för den intagne skulle detta kunna medföra att häktet inte kan upprätthålla de restriktioner som åklagaren beslutat om genom att den intagne skulle kunna se ned på gatan och meddela sig med någon som står utanför; det händer relativt ofta att personer utifrån försöker kontakta intagna på häktet, till exempel med blinkande billyktor, genom att vinka eller genom att skriva meddelanden.”
Kriminalvården menar dock att häktets förklaring inte är godtagbar och att intagna bara kan berövas rätten att själva reglera intaget av dagsljus om det är en specifik restriktion i det enskilda fallet.
Chefs-JO Elisabet Fura skriver i sin bedömning av fallet att förutsättningarna för att belägga en intagen med restriktioner är att en domstol har godkänt dessa och att de meddelats av en åklagare. Frågan om att begränsa intagnas rättigheter måste prövas i förhållande till varje enskild intagen och att meddela begränsningar som gäller för ett helt häkte är därför uteslutet, menar chefs-JO.
Hon skriver:
”Häktet Gävles agerande följde inte på ett av åklagaren meddelat restriktionsbeslut. I stället föregicks åtgärden av en kontakt mellan chefen för häktet och chefen för Åklagarkammaren i Gävle, i samband med vilken den senare gav sin generella syn på problemet med att upprätthålla restriktioner. Det är med förvåning som jag noterar att häktet enbart med utgångspunkt i dessa förhållanden har ansett sig ha rätt att vidta en sådan långtgående åtgärd mot de intagna. Det har inte funnits något åklagarbeslut om begränsningar av de intagnas kontakter och i praktiken har det inneburit att häktet har fattat ett beslut om restriktioner. Ett häkte har inte någon sådan rätt.
Det finns anledning att understryka att beslut om begränsningar måste meddelas skriftligen av åklagare i förhållande till varje enskild intagen. Det är således inte möjligt att – som i det aktuella fallet – vidta åtgärder som riktas mot samtliga in tagna. Jag ser allvarligt på att häktet utan ett formenligt beslut från åklagare på ett godtyckligt sätt har inskränkt de intagnas rättigheter.”
Häktet får ”allvarlig kritik” för det som inträffat. Problemet ska nu vara åtgärdat – fem år efter att JO först påtalade problemet.
Foto: TT
