Social- och omsorgsnämnden i Linköping får allvarlig JO-kritik för sina handläggningsbrister i ett omplaceringsärende gällande en 12-årig pojke.
Nämnden fattade bland annat ett beslut på underlag som inte längre var aktuellt.
Den tolvårige pojken vårdades med stöd av LVU och hade sedan 2013 varit placerad i samma familjehem. Den 8 maj 2019 beslutade Social- och omsorgsnämnden i Linköping att LVU-vården skulle upphöra, men att pojken skulle placeras i samma familjehem med stöd av socialtjänstlagen istället.
Problemet var bara att förvaltningen redan hade flyttat pojken från familjehemmet och den 9 maj fattade nämndens ordförande därför beslut om att han tillfälligt skulle placeras i ett akuthem.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Får allvarlig kritik
Ärendet har nu granskats av JO som konstaterar att Social- och omsorgsnämnden lagt en alltför kortfattad framställning till grund för beslutet om omplaceringen och slår fast att omplaceringsutredningen borde varit mer noggrant utförd.
JO beskriver det vidare som ”anmärkningsvärt” att beslutet att placera pojken i samma familjehem grundades på ett icke aktuellt beslut då han redan flyttats därifrån.
Social- och omsorgsnämnden har, enligt JO, inte heller haft ett ”barnperspektiv” vid handläggningen av pojkens ärende och ingen fullständig prövning av hans bästa gjordes innan omplaceringsbeslutet fattades.
Mot bakgrund av detta riktar JO allvarlig kritik mot nämnden för sina brister i handläggningen av ärendet.
