Skatteverket beslutade att taxera fastigheten som hyreshusenhet. Enligt kommunens redovisning används fastigheten bland annat för åldringsvård, demenssjukvård och apotek. Sammanlagt används 90 procent av byggnaden för specialändamål. Kommunen gör gällande att fastigheten ska indelas som specialbyggnad enligt övervägandeprincipen.
Länsrätten uttalade att servicehus enligt Regeringsrättens praxis ska indelas som hyreshus om huset primärt är inrättat för bostadsändamål, även om huset används som hem åt personer med behov av institutionell vård eller tillsyn. Domstolen fann att fastigheten skulle indelas som hyreshus. Kammarrätten i Sundsvall gör samma bedömning och avslår därmed kommunens överklagande.
Två av rättens ledamöter är skiljaktiga och anser att fastigheten primärt är avsedd för vårdändamål, varför byggnaden ska indelas som vårdbyggnad och vara befriad från skatteplikt.
Domare: Sune Häggbom, Sven Carlsson (skiljaktig), Stig Tärnvik, Per-Eric Norberg och Björn Eriksson (skiljaktig).
Fredrik Olsson
